Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty för att giftas fordras rum och mat
och möbler sedan jämte kläder;
man lefver ej på rim och vackert väder,
hur kär man är och fin och delikat.
Och skiljas? Aldrig. Hellre döden!
Att dö tillsammans, slockna samma stund
som solen blödde öfver fjärd och sund
sitt eget hjärtblod — aftonglöden!
Få flyga in i västerns gyllne sky. . .
få skåda andra soluppgångar gry . . .
eller för alltid sofva, blifva stoft,
ge liljan näring och ge rosen doft!
De voro unga, svärmiska och veka,
då dör man lätt, när man af kärlek dör,
då är det ljuft med själfva smärtan leka;
vid grafven dikten sedan gör honnör. . .
*
I ett hotellrum vi dem återfinna;
på bordet, ibland rosor, ljusen brinna,
champagnen pärlar, hvad som finnes bäst
står dukadt fram till kvällens hedersgäst.
Och det är döden. Under rosor röda
som tyckas liksom blod på duken glöda,
revolvern ligger laddad, blank och fin
och väntar på en annan dryck än vin.
Hon syntes blek, men också sällsamt fager
i denna dämpade och mjuka dager;
i gyllne håret bär hon myrtenkrans,
och blicken har en varm och fuktig glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
