Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till högre lif vi skola återväckas,
där tanken aldrig af en synd befläckas?
Tro mig, min son, mitt hår är grånadt nu,
och jag har pröfvat, jag, långt mer än du —
tro mig, odödlig själen är och lossar
sin sista länk, när döden stoftet krossar.”
Hon hade talat ångestfull och rörd —
hon velat ge sitt lif för att bli hörd.
Han under tystnad henne sågs betrakta
och skakade till svar sitt hufvud sakta.
”Välan, min son, det komma skall en dag,
när den som ger dig visshet just är jag.
En kväll, som nu, i månens stilla flöde
jag bringar bud till dig ifrån de döde.
Tror du mig då?” Se’n hennes hand han kysst,
till bifall böjde han sitt hufvud tyst.
Hon borta var och han en pröfvad man,
men samma tvifvel i hans hjärna brann:
ifrån de döda bud ej honom nådde,
på andra sidan grafven tystnad rådde . . .
1888.
Den sista valsen.
Hon sitter glömd och ensam i salongen
och lyssnar blek till hjärtats ångestskri:
din första ungdom, flicka, är förgången,
den sista valsen snart är den förbi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
