Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men medan dansmusikens böljor svalla
och lägga sig vid hennes sidensko,
ett praktverks blad med händer, marmorkalla,
hon vänder, som det tycks, i ostörd ro.
Och likväl minnets härar henne storma!
Hon ser sig själf, när hon var nitton år,
när med en nyck hon kunde lifvet forma
och med en blick ge djupa hjärtesår.
Från första stund en balens drottning vorden,
på en minut hon bortskänkt hvarje dans,
och lätt, som flingan vidrör frusna jorden,
hon sväfvade förbi i ljusens glans.
Och yr och tanklös förde hon den spira,
som skönheten i hennes händer lagt,
tills fjärilsvingarna, de trolska, skira,
sitt guldstoft miste och sin regnbågsprakt.
Det hvita pudret kunde mer ej täcka
de djupa märken tiden hade satt,
och blickens eld, som kunnat döda väcka,
emellan ögonhåren lyste matt.
”En gammal flicka!** Tanken henne brände:
af kvinnan ägde hon blott kvinnans namn.
Och framför sig hon såg sitt lifs elände —
ej hem, ej barn, ej någon älskad famn!
Och felet hennes var! Hon lekt och gycklat,
gjort narr af kärleken, som ödmjukt bedt,
men, om det roat henne, känslor hycklat,
tills med ett skratt hon dem sitt afsked gett.
Och nu —! Där ute brusar dansmusiken,
och kvinnohjärtan emot männen slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
