Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min Gud!. . . jag hörde vargens tjut! —
Hvad båtar då att bedja mer?
Det stinger i mitt vänstra bröst —
Gud fader, hjälp! — det värsta sker!. . .
Men dörren öppnades och in
den lille steg, af yrsnön följd.
I nästa nu i moderns famn
han låg af varma kyssar höljd.
Mitt barn!. . . mitt barn, du lefver då!
Ej varg dig ref, ej storm dig tog,
och vinternattens hvita snö
dig ej på vilsna vägar drog?
Nej, moder, snön har blott mig kysst,
se’n stormen piskat kinden röd,
och skogens ulf ett hjärta har,
men människorna intet bröd.
1895.
Dolores.
Där under solvarm, gyllne himmel
gitanan i mantilla går,
och kastanjetter takten knäppa
till dans i Andalusiens vår,
där kom en vacker dag till världen —
det är sennorans egna ord —
en liten unge, brun och svartögd,
för positivet enkom gjord.
Hvad hon var gränslöst ful, den lilla!
Och mager sen! Två ögon blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
