Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En drottning, jagad bort från sina riken,
det tycktes henne, att hon liknar då.
Så kommer värden in — en herre grånad,
med ordensband och skinande och stinn.
Han bugar — ”o, är jag ej nog förhånad!”
MDen sista valsen, fröken! — blir den min?”
1899.
I snöstormen.
Du, vinterstormens hårda snö,
som sveper öfver mark och skog,
o, om du ej på vilsen stig
mitt stackars barn i natten drog!
Han gick helt sent till staden in
att tigga oss en beta bröd,
att bedja rikedomen ge
en smula af sitt öfverflöd.
Du, hvita snö, som yr så tätt,
du, storm, som nu i dörren slår,
er båda tigger jag om skydd
för gossen, som mot hemmet går!
Han är så ung, så vek, så god —
mitt stöd, mitt framtidshopp är han.
Jag skulle gråta mig till döds,
om spårlöst han i natt försvann.
Han är mitt enda, sista barn:
de andra världens ondska tog.
Mitt hufvud har din färg, o snö —
säg, har jag då ej lidit nog?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
