Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när hon såg på mig, jag förnam,
hur styrkan växte i muskler unga,
och upp det bar, förbi stam vid stam —
det nära var, att jag börjat sjunga!
Febr. 1888.
Qyllne kalivens kapell.
Han bugande stod vid dörren
med bockfot och fiffig min —
jag kände junkern från Faust —
det var ju själfvaste Hin.
”Monsieur,” han läspade artigt,
”tag rocken och hatten på,
och, om ni har lust, jag lofvar
ni riktigt muntert skall få.”
Vi smögo fram genom gator,
nu dränkta i senhöstnatt —
ur krokiga, trånga gränder
ljöd då och då sång och skratt.
Med vilda, galna historier
höll satan målron vid makt,
och så omsider vi kommo
till stadens finaste trakt.
”Hallå!” På en stålklädd ekport
slog nu den lede appell —
i guld stod ofvanför hvalfvet
”Gyllne kalfvens kapell.”
Och ljudlöst på smorda gångjärn
nu porten öppnade sig,
och bockfotsmagnaten artigt
visade vägen för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
