15 (Valda dikter 1882-1899 / Del 2)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han lade pä svärdet sin tunga hand,
det blixtrade till i hans öga.

Då rope Sigrun, och rösten skalf:

”du, niding, vill här du mig möta
tre veckor i dag med svärd och sköld
skall bättre jag veta dig sköta!”

Han log och sade helt raskt: ”låt gå,
en ungtupp man ej bör spara!”

Han vände hästen och red sin väg,
långt innan Sigrun hann svara.

Den gamle slottherrn stökade och fejade så brådt:
ifrån herr Sigvard Nilsson ett bud han hade fått.
Den mäktige herr Sigvard han ville iaga fru,
och till den fagra Sigrun han kom att gilja nu.

Han rest i främmad länder, så mången mö han sett,
men hade aldrig fångats, hur vackra ögon bedt:
en svensk han ville hafva med hjärta utaf guld.

v ”Kristi gifve blott att Sigrun mig vore god och

huld!”

Han henne sett i kyrkan — det var en
Långfredag —

där ute redan lärkan slog sina första slag.

Hon satt i ekebänken så fager som en vår;
igenom färgad ruta föll sol i hennes hår.

Ej anletsdragen såg han, men drömde att det fanns,
en mun så röd som smultron, i djupa ögon glans.
Och från den dagen riddarn i veka tankar gick,
tills giljarbref han präntadt af munken Botvid fick.

*

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dfvd8299/2/0017.html

		Valda dikter 1882-1899 / Del 2 / 15 (1908-11) Author: Daniel Fallström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|