Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Hakarps sal, där facklornas sken
föll rödt på sköldar och svärd,
herr Sigvard trädde med följe fram
för höfviskt bugande värd.
Hans lejonman och hans krusiga skägg,
hans förnäma, raka profil —
allt bildade, jämte hans rika dräkt,
en man uti tidens stil.
Mot Sigrun gick han med raska steg
och böjde för henne sitt knä —
hon stod där stel, som hade hon trädt
ur panelningens mörka trä.
Hon stod där blek, ty hon kände godt
herr Sigvard Nilsson igen;
hans blick, när pilar och falk han tog,
hur kunde hon glömma den!
Nej, vore han så Gud Fader själf
och bjöde himmel och jord
och kraft att binda den lede med,
hon bröte aldrig sitt ord!
Hon sköt tillbaka hans gyllne ring —
hans läppar skälfde därvid —
”farväl, herr Sigvard, I skolen se,
vi mötas nog om en tid!”
”Farväl, herr Sigvard!” Det ljöd som hot,
och dock i blicken det fanns
en sällsam skiftning, som skymde en tår
de mörka ögonens glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
