Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er, djupa källrar, jag aldrig glömmer:
i mörkret skymtade fat vid fat;
i silfverkannor jag vinet tömmer —
Hochheimer, Chambertin och Muscat.
Af andeväsen då slottet fylles,
och allting blixtrar, och allt förgylles.
I riddarsalen står bordet dukadt
och dignar under sitt öfverflöd,
och silfret glänser som aldrig brukadt,
och vinet brinnei* med dunkel glöd —
och säkert är, att det fanns däri
en liten smula af häxeri!
För vindeltrappan nu upp jag famlar,
där tung är luften af ambradoft.
När mina tankar med våld jag samlar,
hos jungfrun står jag i höganloft.
En jungfru — nej, det en groda är,
som hvilar mjukt på sin kudde där.
En groda, ja! — I går afton senast
vi möttes båda vid dikesrand,
då var du groda och det allenast,
när kall du låg i min varma hand.
Men här du spelar prinsessa ju —
är jag förtrollad, eller är du?
Då stiger sakta ur väggar och golf,
när klockan spöklikt dånar sitt tolf
öfver sofvande park och speglande vik,
en smältande, smekande ljuf musik.
Och oemotståndligt min kraft är fången
af midnattsklockan och häxesången;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
