Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den är död som Nizzarosen,
fälld för roseristens knif.
Vissna rosenblad man gömmer —
jag i tanken gömmer er,
Inez de Xorillos kyssar,
som jag aldrig fångar mer.
1884.
Jag binder af hedens rödaste ljung ...
Och nu, när ljungen klipporna klär
och hafvet suckar och klagar,
jag binder af blommor, som hösten bär,
ett tack för sommarens dagar.
Jag binder kransen, där ormbunken står,
förbränd och gulnad bland stenar,
när stormen med hvin öfver näset går
och rister i tallarnas grenar.
Och medan jag samlar så ljungens glöd,
jag lyssnar till hafvets vågor
och minns det löfte, ”i lif och död”,
du gaf på de skälfvande frågor.
Se, hafvet låg blankt från skär till skär,
och vildros i snåren glödde,
och nattens speglade stjämehär
en himmel i djupet födde.
Hur lätt gick det icke att svärma då,
att gifva löften så runda —
hvem tänkte, när himlen var juniblå,
på mörka dagar, som stunda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
