Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är du själf. Och fast jag aldrig fick
af vackra, mörkblå ögon någon blick,
och fast din ljufva stämma aldrig sade,
att någon plats jag i ditt hjärta hade,
du följer mig liksom en melodi,
som det finns läkedom för själen i.
Farväl då, ljufva barn! I solljus dag
du vandre fram, i glömskans mörker jag;
ty jag har dömt mig själf, min dom är skrifven,
att skild från världen, glömd och öfvergifven
och okänd verka — kanske för jag ut,
lyst af ditt minne, någon bragd till slut!
1883.
Inez de Xorillos.
Genombrutna silkesärmar,
barm, som högt i vaggning går,
medan svarta ögon flamma
bakom långa ögonhår.
Så jag minns min unga spanska
från en sommar i Trouville,
och jag glömmer henne aldrig —
nej, hon var för skön därtill!
Men de famntag, som vi bytte,
kyssarna, jag stal och fick —
ack, de återkomma aldrig
för ett enda ögonblick!
Borta länge sen är sommam,
lyckans sommar i mitt lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
