Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för häpen vandrare mi vittne bära
om grefve Rodriks makt och vapenära!”
Och borgen byggdes. Ofvan vilda stalper
den tecknade mot himlen sin kontur —
ett örnbo lik bland snöbetäckta alper —
och fast som klippan stodo tom och mur.
I riddarsalen hängde sköldar klara
på pelare af marmor från Carrara.
Och vinet flöt och trubadurer slogo
till bägarklangen harpans gyllne sträng.
Och vapen blixtrade och blickar logo,
och allt var färg och prakt som vårens äng.
Som midt i hafvet simmar lyckans ö,
låg detta sagoslott bland evig snö.
Men lågt i dalen, invid flodens vatten
en herde lagt sitt undangömda bo.
Och näktergalen sjöng i juninatten —
sjöng kärleken till lif och sorg till ro.
Och herdegossen sjöng som näktergalen
om lyckan och om friden ner i dalen.
Se’n dess ha hundra år och hundra svunnit,
och marken bytt i evig växling skrud,
och vilda fejder tändts och ha förbrunnit —
och nya släkten böja knä för Gud.
Nu söker du förgäfves borgens murar:
där den har stått på byte örnen lurar.
Men ifrån unga läppar ännu klingar
den gamla visa, gossen en gång kvad.
Åt sorgen ger den ro, åt längtan vingar
och flyger, flyger öfver land och stad.
Så länge rosen doftar, lärkan slår,
den evigt ung hän öfver grafvar går.
1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
