Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fröjdas djupt i sitt hjärta —
ty fästet ett hjärta har,
som en gång pinadt och sargadt
af fångars förbannelser var —
Det fröjdas nu åt den lycka,
som vuxit upp kring dess fot:
med fiskarn, som byggt på klippan,
det äger gemensam rot.
Och om du i mörka kvällar
en suck ur dess inre hör,
så, tro mig, är det blott vinden,
som mellan vallarna dör.
1889.
Modt
För dörren står nu den jublande vår —
i ljusgrönt skimra skogar och snår,
och lärkans sång genom luften klingar,
där hon fladdrar i skyn på gråa vingar.
Det är förnyelsens, hoppets tid,
då det unga för mot det gamla strid,
då vårstormen brusar fram öfver världen
och fördomar bräckas som is på fjärden.
Hör, hur det kvittrar i hage och hult!
Och lifvet sjuder så vårligt fullt,
och bäckarna sjunga de friska sånger
du älskar, fast hörda så många gånger.
Och dock! Där hvilar en skugga tung,
lifsledans, öfver gammal och ung —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
