Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är som sorgen vingarna stäckte
och svepte i missmod nutidens släkte.
Det forna modet, hvar finns det, hvar,
som tog lifvet trotsigt och bördan bar?
Nu njutningslystnaden tagit makten,
det forna allvaret bytts i prakten.
Du måste lefva! Hvart ögonblick
liksom förioradt för dig ju gick,
om ej en njutning du lyckats fånga
en ny, en retande bland de många.
Och när du bägaren druckit ut,
revolvern, tar du i hand till slut.
Du fegsint kröp inför dina öden,
och feg du är, när du går i döden.
Vak upp och ympa i vekligt blod
de gamla tidernas starka mod!
Det nya seklet, som gryr i öster,
det ropar till dig med friska röster:
Låt vårens styrka ditt hjärta nå,
och ung i lifvet du jämt skall stå!
Gjut stål i själen och kraft i blodet
och ställ mot frestelsen mannamodet!
1890.
Ensam.
Det känns så bittert — ja, det ödsligt är
i lifvets karneval bland maskers skara,
när den du lärt för alltid hålla kär
skall skild från dig kanske för alltid vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
