Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyx»
Vid tjugu år, i svärmeriets dar,
hvad det gick lätt att blifva eld och lågor:
man grubblade ej öfver tidens frågor,
som Alexander knuten af man skar.
Man ville reformera — alla, allt —
det skulle gå med glans; det gamla talet:
”man har försökt det förr” — det var för galet —
en gödde sig ännu, en annan svalt.
Nej, jämlikhet, se där den lösen då
man skref i spärrad stil på sina fanor. —
Hur många blefvo trogna sina anor,
hvem slog till sist det slag, hon lofvat slå?
Få voro de. Och den, som slog sitt slag,
den, som ej svek de gamla idealen,
den ansåg man för vettlös eller galen,
se’n själfviskheten blifvit allas lag.
Att skräna gjordes till en dyrbar plikt,
när man var ung och kände blodet svalla.
Att tiga sedan blef en lag för alla,
när man fått räntor, ordensband och gikt.
Den, som det minsta att förlora har,
han kännes icke längre vid kamraten. —
Den, som ej äger hus, ej tjänar staten,
som lyx behåller idealen kvar.
1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
