Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bredvid mig i karmad stol
som förr du vid brasan dröjer —
i din blick flammar sommarsol,
när ditt vackra hufvud du höjer.
Och jag glömmer i vinternatt,
att ej längre rosorna glöda,
att i kista sofver min skatt —
att det snöar öfver de döda.
1890.
Feberdröm.
Invid min bädd, där jag i feber läg,
en hemsk gestalt med anletsdrag förvridna
jag härom natten full af ångest såg,
när dygnets sista timmar voro lidna.
Han bar en underlig och sällsam dräkt
-r-en mantel, svart som sot, med fläckar röda —
han räknade helt visst med lifvet släkt,
men närmare han syntes stå de döda.
Hans ögon brunno med en dyster glans
liksom ett återsken af mordbrandslågor —
i denna blick en dåres vanvett fanns,
och munnen hånlog blott åt mina frågor.
Hans ansikte var blekt och utan färg
—-hvitt som en clowns det i mörkret lyste,
som svärd det bet mig genom ben och märg,
att jag af fasa krökte mig och ryste.
”Vik hädan,” skrek jag, ”spöke, bort med dig,
ifrån din åsyn, djäfvul, mig förlossa!”
Han log som förr och endast såg på mig —
jag händren vred, som ville jag dem krossa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
