Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du sorgdräkt bar. Din far du hade mist,
du ljufva flicka, sen vi möttes sist. —
Ehuru knappt ett år sen dess har gått,
jag mer än far och moder jorda fått.
Jag har förlorat tron, jag jordat har
den sista illusion, som än fanns kvar,
att kärlek i ett hjärta, kallt och dödt,
ger lif åt blommor, som en storm förödt...
Den tron att lifvet än, hur armt det är,
dock när man älskar, solljus nog beskär —
men allt var lögn från början och till slut,
ty kärlek föds och dör i en minut.–
Att jorda döda — det är blott vår plikt,
och man kan minnas dem i sång och dikt,
men lefvande — då måste minnet ock
i svepning läggas under kistans lock.
Och minnet — minnet, det ej dödas kan,
om också världen ned till aska brann;
det finns ej vin, hvars rus kan glömska ge,
och därför om du minnes, ve dig — ve!
Dock vill jag minnas, när jag mötte dig,
hur skön du stod i sorgdräkt framför mig;
din stämmas välljud och din mjuka hand —
en hälsning var du från ett bättre land.
Ett bättre land! — När skall jag detta nå,
när skall jag hoppets vingar återfå?
Kan du dem gifva — du, som ej har mist
din tro på himlen, sen vi skildes sist!
1884.
10. — Fallström. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
