Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur både hjärtat liksom foten blödt,
och lifvet synts en sorg i rosenrödt
Vår dag gått upp och i ditt blonda hår
en krans jag fäste, frisk som nyfödd vår,
och på din mun, som krökts af tvifvel nyss,
jag tryckte ungdomslifvets varma kyss.
Det var min dröm. Nu har jag jordat den,
men som en skendöd lefver upp igen,
så har det händt mig mången sömnlös natt,
när vid mitt skrifbord grubblande jag satt,
att du i luftig, sväfvande gestalt,
du, som är intet, kunnat vara allt,
stod framför mig, och som i forna dar
du mod och dådlust till den trötte bar.
1882.
M in tyckas graf.
Hur tröstlöst lifvet, hur gränslöst armt,
när kärleken mer ej vill blomma...
Nyss var i min våning smekande varmt,
och nu stå rummen isande tomma.
Så skrämmande tyst! Ej ekot väcks opp
af hennes skratt, det klingande friska,
och rosiga läppar ej skälfvande hviska
om stundens lycka... om framtidshopp.
Där hennes stol, i hvilken hon satt
med nacken lutad mot ryggstödets siden
och lyssnade tyst den långa natt
till alla de dikter, jag skref under tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
