Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där hennes blombord. Hvar ros har gått ut,
och bladen ha fallit vissnade, döda.
O, kunde jag — vore det blott en minut —
få se dem som fordom växa och glöda!
O, kunde jag...! Där hennes eget rum —
än sängen står höljd af de hvitaste spetsar,
och in i min hjärna det flydda jag etsar,
där i dörren jag stannar, förintad och stum.
Jag vandrar omkring i min lyckas graf,
de snärjas i sorg mina tunga tankar,
och världen mig syns som ett natthöljdt haf,
där vinddrifven seglare ej kastar ankar. ..
1884.
Att vara, broder, eller icke vara?.*.
Som gosse ofta helt försagd jag satt
och läste Romeos och Julias öden.
Och dagen ofta slocknade i natt,
förr’n svärmarn hunnit följa dem till döden.
O, hur jag grät! All liten sorg försvann,
jag glömde allt det kära jag fått mista,
jag såg blott facklan, hvilken dystert brann
i grafkapellet vid en öppen kista.
Där hvilade det ädlaste, som fanns,
hvad fagrast lifvet åt Verona gifvit:
hans arm var skapt att föra riddarns lans,
och hon — o, hvilken borgfru Julia blifvit!
”0, Shakespeare, Shakespeare, huru grym du var,
som slutade i död den vackra sagan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
