Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En värld i sorg står än vid grafven kvar.”
Så snyftande en gång ljöd gossens klagan.
Nu har jag blifvit man. Jag pröfva fått,
att lifvet bittrare än Shakespeare diktar:
mot alla illusioner skott på skott
det grymma ödet sina pilar riktar.
Allt har jag falla sett. Min ungdoms tro
till intet blef den som en vacker bubbla,
och fåfängt byggde jag på nytt en bro —
den föll — på andra tjänar ej att grubbla.
Allt härligt lifvet åt vår ungdom bjöd,
det sjunker samman till en askhög bara,
och ständigt.. . ständigt Hamlets fråga ljöd:
att vara, broder, eller icke vara?
1889.
Dödt.
Blodröd solnedgången flammar,
naken, dödstyst skogen står,
då och då mot mörka stammar
endast någon hackspett slår.
Som en fånge suckar fjärden
emot blankpolerad häll —
re’n i morgon istäckt är den,
speglar stjärnorna i kväll.
Hvita flingor skola sväfva
liksom andebud från skyn,
hvita flingor skola väfva
slöjor öfver skogens bryn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
