Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra officerare, Svenskar vid regementet. Peyrons rykte och
anseende led af den falska ställning, han beredt sig, i det han ej
åtföljt expeditionen — (andra säga att han varit betagen af ett
fruntimmer i Paris och derföre velat stanna qvar). Denna ställa
ning hade blifvit sådan, att han beslöt komma derur genom att
utmana la Marek efter hans återkomst.
Utmaningen ägde rum på en stor maskeradbal, som hofvet
gaf åt Gustaf III vid hans genomresa från Italien andra gången.
Grefven hade kunnat hålla sig till militär-disciplinens noggranna
lagar och vägra att slåss med en officer, som stått under hans
befäl och för en sak som härrörde från tjenstefråga. Dock
tvekade han ej att ge Peyron besked. Man kom öfverens att träffas
i Boulogner-skogen. Grefven anlände dit åtföljd af sin vän
vi-comte de Noailles, Peyron straxt därefter, beledsagad af grefve
Schwerin, en Sveusk oftioer, hvilken qvällen förut kommit som
kurir från Stockholm.
Efter några minuters strid föll Peyron stock död, träffad af
ett värjstygn i ögat. Just när han nalkades sin motståndare kände
La Marek att han blifvit stucken sjelf, märkte sin mund fyllas
med blod, som på samma gång frustade ur näsan. Stynget, som
han fått, hade gått in under armen, nästan i armhålan,
genom-bårat lungans tvenne flikar och lemnat ett litet märke på ryggen.
De bägge värjstötarne måste ha gifvits i samma sekund. (Enligt
annan uppgift skulle La Marek, i det han gjorde sitt utfall och
träffade Peyron, fallit på den döendes utsträckta värja). Vicomte
de Noailles, som såg sin vän uppgifva blod, blef smärtsamt
be-.stört, och, troende honom också skola stanna på platsen, ville att
han åtminstone tog med sig vissheten om sin motståndares öde;
skrek därför till honom af alla krafter: »min vän, min vän, jag
är säker på det, han är död, sten-död».
Grefve La Marek förlorade icke besinningen ett ögonblick;
steg i vagnen med Noailles, som förde honom hem till sig. Han
var nödsakad böja hufvudet ut ur vagnen, att låta blodet flöda.
Yid ankomsten till bostaden, hade han ännu kraft att utau hjelp
stiga upp i andra våningen; och under det de Noailles lopp att
söka Defouarre, en ryktbar chirurg och sedan 40 år öfverläkare
vid franska garderne, lät La Marek omlinda armen och förmådde
en af tjenarne, som i början vägrade, att öppna ådern. En
half-timma derefter anlände Defouarre, gjorde en åderlåtning på andra
armen ock, hvilket tid efter annan förnyades. Den sårade föll
snart emellanåt i vanmakt; efter en sådan ville han göra sitt
testamente. Läkaren sade honom: »iW- sväfvar i den största fara,
kan likväl hjelpa er derur; men första vilkoret därför är, att ni
icke sysselsätter er med något hvad helst det må vara, utan håller
er i det största lugn». La Marek höll det för sagdt och undgick
verkligen döden denna gången.
Hans tillfrisknande var i alla fall långvarigt och mer än 4
månader förflöto, innan han trodde sig botad: han blef det lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
