Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar ni? »Jag svarade honom helt korrt: alla språk utom
edert; hvarpå han svarade: »Jflg är ej ryss, jag är
general-major i kejsarinnans tjenst och heter Rautenfelt».
Jag: Ni* kommer for att ta mig till fånge; se här mina
vapen, som jag redan tillbjudit edra barbariska cosaquer,
men de ha gifvit mig igen dem; ett olyckligt öde har
hindrat mig att i dag begagna mig af dem. Generalen
sade: »Behåll edra vapen min herre; det skall ej bli så
stor olycka att vara i vår fångenskap: det är visst en
faslig sak med kriget; men det kommer en dag, som
snart slutar det». Jag svarade: Jag tycker mycket om
krig: vår närvarande motgång skall ej bli af lång
varag-tighet; stora arméen skall skaffa oss andrum, och
ordspråket säger: Hodie mihi, eras tibi (i dag mig, i morgon
dig). Generalen satte sig vid min säng, cosaquerne gmgo
på gården, Ladow var i rummet, och general R:s
samtal gingo ut på åtskilliga saker. (Fältskärerne blefvo
genast borttransporterade till general Michelson). Ibland
annat frågade han, hvilkendera af fältskärerna vore den
bästa, emedan general Michelson och cosaque-generaleU
Denizoff voro blesserade; den sednare af en kula i
armbogen, som han fått vid anfallet på Kyro.
Generalen berömde B.-C:s manoeuvre denna dagen,
och sade, att han försvarat terreinen fot för fot. Jag
svarade, att deräst B.-C. varit i stånd att dra ut affairen
till kl. 4 å 5 i e. m., hade herrarne ofelbart blifvit slagne;
emedan B.-C. väntade en hel brigade från Heinola. Ge- •
neralen reste då genast bort, hvarvid jag bad honom få
en sauve-garde, hvilket beviljades: jag fick då en cosaque,
som fått befallning att hindra det ingenting vidare skulle
ofredas i gården. — Dagen derpå återkom generalen om
morgonen, litet ond öfver att ha afsändt fiere batailloner
2:ne mil åt Heinola till, för att möta den förstärkning,
jag omtalat, och som intet kom, men hvilket gjort, att
general Michelson ej förföljt vårt af fatiguer uttröttade
manskap, som retirerade» och hvaraf en stor del eljest
fallit i fiendens händer, utom denna händelsen; -t— hvaröfver
jag var högeligen glad. General JR. berättade för mig,
på hvad sätt general Sprengporten blifvit blesserad, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
