Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttogs en stor carrierad benskärfva, som kulan tvingat in
uti hufvudet. Synen på högra ögat började nu att
återvinnas, den var sen den £1 betagen mig. Den 3 Maj
uppbröts och uppklipptes benet emellan trepan och den
gamla blessuren: nu blef öppningen i pannan rätt
ansenlig. Den 18 lapis inf. och balsam. Floraventi. Den 31
uttogs två benstycken af trepaneringen, de båda kunna
utgöra halfva circonférencen. Nu är den gamla blessuren
stadigt igenvuxen. Den 3 Juni första gången ute att
spatsera sen Januari månad. Lapis användes fortfarande.
En benskärfva af trepaneringen uttogs den 9 Juni:
ögonlocket har allt sen 34 Maj hållits uppe med häftplåster.
Den 27 Augusti igenläkt».
Det borrade hålet gick dock alldrig fullkomligt igen:
den del, som lemnades öppen för utkommande
benskärf-vor, fylldes med linneskaf, hvilket tillhöils förmedelst ett
temligen bredt, svart sidenband, framtill fodradt med skinn,
hvarigenom större delen af pannan från ögonbrynen
betäcktes och de eldiga ögonens stundom vilda glans än
ytterligare förhöjdes emot den svarta pann bindeln. Att
detta svåra sår ej var utan allt inflytande på hans
sinnelag, eller lynne, som, af naturen lifligt och obändigt,
visade ryck af den olideligaste häftighet, då hvarken vän
eller fiende skonades, är ej osannolikt: åtminstone
brukade hans officerare under sednare tider om morgnarne
fråga adjutanten, huru svarta bandet för dagen vore
tillknutit: däraf trodde *man sig veta hvad som borde
väntas. Särdeles led han och var vid förstämdt lynne, när
östanvind blåste.
•
Utanför huset (grefve Horns i Clara-trakten) var halra utbredd,
att åkningen ej skulle förorsaka någon den minsta darrning och
däraf följande olycka vid det kinkiga tillfället. Dock aftvingade
smärtan honom starka rop emellanåt. Acrell ansåg både blessuren
och operationen för ett »miracle». 1795 i början af året på resa
till Götheborg och under vistelsen på Näs, nära Grenna, hade v.
D. ännu ett svårt anfall af sin sårsjukdom, så att han ej tålde
åka. Det häfdes dock på sommaren; bad och Medevi brunn
begagnades. 1797 bulnade hufvudet och med vahret utflöt den sista
inslagna benskärfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
