Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början på 4790-talet ansågs v. D. i sällskapsver
1-den för en hygglig ung man, som med mycket goda
kunskaper, stor erfarenhet förenade en soldatisk, fast
otvungen hållning och ett qvickt och lätt sätt att uttrycka sig,
samt blef såsom sådan gerna emottagen i sina kretsar och
särdeles väl af fruntimren, af de äldre med medlidande, af de
yngre med deltagande, af alla med uppmärksamhet för hvad
man sport honom hafva uträttat eller genomgått och led. Mest
höll han sig inom ett litet valdt samqväm, där han var förstådd,
och man öfversåg med hans nycker och utbrott, så
mycket häldre, som man visste uppskatta hans redbara
egenskaper. Detta umgänge sträckte sig i synnerhet till
gref-varne Horn, Liljehornarne, Gahns (assessorn och majoren),
general Siegeroth, hofmarskalfcen Falcker, ryttmästare
Rosensky ts, riks-rådet grefve Falkenberg, majoren baron
Ribbing, justitiaB-borgmästaren Eckerman, baronerne
Al-strömer, baron och cavalieren bos hertiginnan C. Hjerta
och dåvarande öfverste-kammarjunkaren, baron F. Wrede,
som genom lefnadens längd förblef v. D:s trogne vän och
kloke rådgifvare vid många svåra tillfällen. Det svaga,
täcka könet tyckes synnerligen öfvat magt på hans ej
sällan genstörtiga lynne. De gamla fruarne, grefvinnorna
Horn, Falcker och friherrinnan v. Siegeroth underhålla
sedermera med honom en liflig brefväxling, stödjande i råd
och dåd: penningar, en fattig militärs första och största
behof, lånas af dem och återbetalas punkteligt till
hufvud-stol och räntor; muntra och tacksamma bref följa på
köpet. Verlden synes den tiden varit mera böjd för och
förstått högre värdera godt skämt och löje, — det hörde
till liffulla, handlings- och lefnadsfriskare siönen.— än nu,
då lifvets allvar, med det vidgade omfånget för vårt
deltagande, tränger oftare och närmare inpå, under det
krafterna och modet att bära och fördraga detsamma och
bekymren törhända äro svagare vordna. Rörande är att
läsa generalskan Horns bref: denna ädla och gudfruktiga
fru finnes djupt träffad af den sorg, slägten iråkat genom
sammansvärjningen mot Gustaf III; men modrens smärta
öfver hennes barns landsförvisning bäres med kristelig
undergifvenhet och styrka.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
