Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tid smickrades med tillnamnet den ädle, kastade sig
efter några lidna motgångar i sin fiendes kejsar N^poleons
armar och bröt med sina bundsförvandter, då
eröfrings-lusten smektes och lofvades tillfredställelse på deras
bekostnad. Af sin ena förbundne, det olyckliga Preussen,
tog han, vid den med deras gemensamma fiende slutna
freden i Tilsit, ett angränsande stycke land (gouv:tet
Bialy-stock): enligt hemliga artiklar i samma fredslut (eller
uppgjorda på mötet i Erfurt sedermera) skulle den andre,
Sverige, därest lyckan väl gynnat tilltaget, delas vid
Motala ström, och den norra hälften tillfalla Ryssland, den
södra Danmark; men sedan han här stillat sitt lystmäte
genom Finlands borttagande, sökte han trösta Sverige med
hoppet om Norige, som han ville hjelpa till att afhända
sin bundsfurvandt i dåvarande krig, Danmark
(underhand-lingarne på Åland 4 809 yppade detta).
Mästaren i denna illsluga eröfringspolitik, h vilken
han mottagit af republiken och än ytterligare utbildat,
var likväl Napoleon, som vid sina äregiriga beräkningar
hufvudsakligen jemte sin våldsmagt, litade på det gemena
i menniskonaturen, och hittills förträffligt hade lyckats
däri med svage styresmän och förderfvade hof, hvilka hans
förespeglingar, lockelser eller hotelser, alltid tillbakahållit
från kraftig samverkan eller insnärjt, tills den
gynnande stunden kommit, och de bedragne eller förbittrade
hufvudstupa störtades eller störtade sig och hemföllo
åt segrarens godtycke. Med folken höll han då byte
och storskifte; de stammar han ännu ej fann lämpligt
förena med sitt välde bortskänktes liksom slafvar åt
andra furstar, på det att desse, i deras ordning, skulle
vara hans.
Nu ville han hafva fria händer till svek och våld
mot Spanien och dess herrskare, önskade därför se
Alexander, den ende han då för tiden kunde hafva att befara
något utaf, sysselsatt på samma vis, nemligen med inkräkta
ning af ädla, fredliga och uppoffrande grannars länder,
utan minsta förskyllan å deras sida. »Edra sköna damer
i Petersburg kunna ej sofva lugna för de svenska
kano-nerne», hade han framkastat till Alexander. Denne var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
