Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad som gäller en vida större rymd, en allmännare krets;
hvarunder likväl den rigtiga aningen låg, att en byggnad,
upprest på orättfärdighetens grundvalar, ej länge kunde
bestå. Illa mätande sina egna och sitt lands svaga
krafter, ville han, med ännu mindre skäl än mönstret, den
bragdrike Carl XII, hålla dom och straffa verlden innan
hennes tid var kommen *): dennes storartade, tragiska
hårdnackenhet blef således hos honom blott en dåragtig
villa, bedröflig envishet, — båda lika olycksbringande för
fäderneslandet, hvars väl de underordnade sin fåfänga och
den anspråksfulla storhet, som föresväfvade deras egna
inbillning.
För syns skuld framställde Ryssland några
freds-vilkor, så mycket mer oantagliga, som de skulle medfört
Sveriges utarmande och obestånd. Man kände dessutom
konungens lynne för väl; han skulle omöjligen förmås att
ingå på grundsatser, rakt stridande mot dem han hittills
hyllat. Sverige, fordrade man, skulle bryta med
bunds-förvandten England, (som på vanligt vis genast gjort sig
underrättad om hemliga Tilsiter-artiklarne och borttagit
danska flottan, hvilken skolat öfverföra franska
trupper till Sverige). Det skulle stänga haf och hamnar
för denna magt, antaga continentalsystemet med t hy åtföl-
.*) »Må konungen således, efter att hafva väl och tillbörligen
betraktat stället, tiden, sina egna krafter och den gudomliga la*
gen, utkräfva straffen rättvist af alla dem, som orätt haudla»;
heter det i den gamla indiern Menus lagbok. Och hvad han
tillägger är åt en annan sida ej mindre märkvärdigt: »Bestraffningen
styrer hela menskligheten; hon bevarar henne; hon vakar medan
menskliga väktaren sofver. Den vise betraktar tuktan som
rättvisans fulländning. Om en håglös, maklig monark upphör att
straffa, så skall det slutas med att den starkaste steker den
svagaste. Menskornas hela slägte hålles i ordning genom agan; ty
oskuld finnes knappast, utan det är fruktan för straffen som
tillåter verlden att njuta af den sällhet som är henne ämnad. Alla
medborgareklasser skulle förderfvas, alla skrankor nedbrytas:
endast förvirring skulle råda bland menskorna, om straffet upphörde
att utkräfvas eller blef utkräfdt orättvist: men när straffet, med
mörka hyn och lågande blicken, närmar sig att förstöra brottet, s&
blir folket frälsadt, om domaren har ett rätt öga».
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
