Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken till anfallet, som företogs emot A:z’s befallning, felar blott
i slutsatsen, då den vill frikänna v. D. från skulden; i öfrigt är
den nog sann och tillförlitlig. Yi skola i det följande inhämta
tvenne tillstädesvarande officerares berättelser och omdömen om
saken.
Vår gamle Björneborgare har berättat: ^
»Den 13 om afton stod arméen i Kauhava 1 */2 mil fråa
Lappo. Ryssarnes förpost var ej långt därifrån. Om natten
af-sändes Karelska jägare, att fördrifva denna förpost, men blefvo
sjelfva tillbakadrifna. (Det var här, då den svaga Karelska bat:n
måste vika, som A:z otålig skall utbrustit: »Vi skola fram, men de
tusan dj—e gå i stället tillbaka. Major Tujulin, ryck ni nu ut
med Savolax jägare, de vika aldrig tillbaka». Och väl rättvisade
de förtroendet!). För Savolaxarne måste Ryssarne nu dansa
undan, ehuru icke såsom flyende, men envist stridande steg för steg:
arméen följde sakta efter dera. Då striden flere timmar varat, på
ett utmärkt sätt underhållen af desse jägare, som under förra
kriget varit Björneborgarnes trogna vänner, gingo några af« de
sistnämnde till general A:z, begärande att få aflösa Savolax jägare.
»Vänta mina herrar», blef svaret,x »det blir väl er tour».
Framkommen till en höjd vid slutet af skogen, gjorde arméen halt.
Lappos stora åkerfält låg för oss och ryska arméen stod uppställd
vid byn. 2:dra brigaden hade gått den 3:dje i marschordningen:
v. D. befalltes nu fram, att börja anfallet. Nedkommen under
höjden, där det öppna åkerfältet började, emottogos vi af elden
från fiendens alla batterier och från den växande rågåkern, dit
de Ryssar kastat sig, som gått undan för Savolax jägare. v._D.
fortsatte sin marsch framåt i colonn. Det måtte hafva sett
rysligt ut från höjden, där arméen stod, emedan A:z skickade ner
stabs-adj. Björnstjerna till v. D. med befallning att göra balt och
kasta sig ned i skydd af den växande rågen. Befallningen
åtlyd-des. Men en stund därefter hördes hurrarop och byn bestormades.
Detta orderbrott var ej v. D:s fel. Många beskrifningar äro
ut-gifne ora denna affär, men ingen har nämnt, vetat, eller velat
veta om orsaken till denqp olydnad. Jag ser nu ej mera ondt
uti att gifva följande upplysning: När vi kommo ner och möttes
af Ryssarnes förfärliga eld befallde v. D. mig rycka ut i jägarked
och rensa åkern från våra besvärliga grannar; detta lyckades.
Efter en stuud märkte jag, att skotten från vår sida hördes
betydligt bakom mig. Jag stannade och för att få upplysning ora,
hvarför colonnen ej gick fram, kröp jag till landsvägen, där jag
träffade flere kamrater som underrättade mig om den befallning de
fått. Lieut. Jost v. Clvanten var en af dem. Han såg sin bror,
fändrick vid vårt reg:te, ligga i landsvägsdiket; missnöjd ropade
han: »Hvad, Henrik ligger du där?» (Enligt andras tilläggande:
»är du rädd för kulorna, min gosse P») Henrik svarade intet. Han
gick då fram och ruskade på broderns axel: en kula hade gått
genom halseu och dödat yuglingen. »Jag tycker», sade jag, »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
