Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi lika gerna kunna dö närmare byn, som här i landsvägsdiket».
Hurrarop hördes, hela oolonnen reste sig. (Enligt andra, skall nå’
gon officer 3varat: »det är hjelpt med ett hurrarop», som ock strax
hördes). Jag skyndade till mitt folk. I fullt språng stormades
byn; Byssarne drogo sig undan; byn och segern blef vår. Bet
sades att A;z yttrat, då han hörde våra hurrarop: »det var illa
jag släppte de galningarne lösa».
Då varande fänricken, nu öfversten, Blum har däremot
förtäljt hvad här i korthet återgifves sålunda:
v. D., »den ridderliga ärans sanne och utmärkte representant,
fosterlandets nitiske försvarare», och hans brigad vunno ensamt
slaget vid Lappo, såsom A:z’s rapport, säger: En
öfverflygiings-rörelse troddes ske åt Alapää, åt h vilken sida Tavastehus-reg:te
stod till försvar. En grundlös rapport inkom härom till A:z: detta
bestämde haltet nedanför backen. Orsaken var, att Byssarne häll*
sade t>ss, utom med handgevärselden, med kulor, drufhagel och
granater från sina batterier, skjutande grufligen häftigt och högt, för
att ej skada sina i rågåkrarne dolda jägare, — och nu hade äfven
några granater exploderat, åt höger, hvilket åstadkom misstaget.
Möjligheten af v. Qvantens hurrarop bestrides ej; men under
kriget omtalades aldrig défcna sak, som ej hade något inflytande på
anfallet framåt i det hela. Hade v. Q. gifvit anledningen, skulle
hans namn ej saknats i rapporten; han var annars en tapper och
användbar offir, sårades sedermera illa vid Nummijärvi. Dessutom:
v. D. var ej den som emot sin vilja lät draga sig i stormlöpningen.
Skälet till hans framryckande till Storbyn var, att närvarande
ställning ej erbjöd ringaste skydd eller försvar, hvarifrån elden
kunde gendrifvas eller tystas med någon fördel: fienden stod dold.
Hade Björnstjerna med befallningen om baltet kommit 8 till 10
minuter sednare, skulle strömmen säkerligen redan hafva losbrutit,
och många menniskolif varit frälsta. Blum, på högra flygeln, såg
hans sammanträffande med v. D. och dennes obelåtenhet uttryckt
i åtbörderna: samtalet varade 10 minuter: v. D. pekade åt högra
flanquen. Björnstjerna återvände, red till Blum som han igenkänt,
sade honom några ord under det hetaste kulregn Blum någonsin
varit ute för, (jemförligt endast med det vid Kniperfront utanför
Stralsund, som Fransoserne anföllo den 6 Aug. 1807 och hvarest
de tillbakaslogos hufvudsakligen af Björneborgs bat:n under Eek).
Björnstjerna nämnde, att v. D. fåttr befallning att göra halt,
emedan fienden företog något å högra flygeln, hvaröfver v. D. blifvit
ytterst förargad, tillkännagifvande, att det vore grundlöst (hvilket
Björnstjerna äfven trodde) och att han ämnade fortsätta anfallet.
B:a sade ock något om brigadens svåra belägenhet under
haltet: »Er förestår en svår och het strid i dag: adjö, min vän, Gud
bevare dig!» hvarefter han återvände till general A:z. — Yid Blums
sida föll nu Gestrin för en kanonkula, som genomborrade hans
bröst och hjerta medtog halfva plånboken och hälften däri
inne-slutne sedlar; återstoden fanns qvar i den blodfyllda fickan. Ni-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
