Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komna och på frukost till följande dagen i staden af
någons där boende slägt och vänner. Men glädjen blef af
kort varaktighet; motgångame åt andra hållen
tillintetgjorde alldeles de fördelar, som genom sista striderna
vunnits, och hejdade dessa tappre på deras segerbana,
just då de stodo inom egna bygder och hoppades i
återseendets fröjder få njuta någon belöning för sina
ansträngningar. Gick detta också om intet, så blef dock någon
tröst dem qvar — nemligen den, att som sanne
krigsmän och medborgare hafva outtrötteligen, med kraftigaste
och säkraste mannamod kämpat för sitt fädernesland, och
vid dess återeröfring under ständiga segrar trängt längst
fram på dess kära jord, — om en sådan ära, så stor
den än är, kan något trösta för hvad man lidit, led och,
sedan alla uppoffringar och bemödanden skett förgäfves,
förlorade *).
Till v. D. i Wasa kommo dessa segernybeter: först
skrifver adjutanten Franz v. Knorring, (hvilken v.
Vege-sack särskildt omnämndt jemte fänr. Carpelan och major
Uggla, då han i rapporten berömmer alla i gemen,) d.
34 Aug.: »Sedan jag sist hade äran med några rader
uppvakta Hr Öfversten, ha några små omständigheter
förefallit, hvilka jag vet roa Hr O., hvarföre jag skyndar att
meddela dem. Den 28 kom General Vegesack till
Christina och samma afton hit, nu kan Hr O. väl tro, hvad
lugnt vi sofvo natten mellan d. 28 och 29, och önskade
ej mer än att fienden ville försöka vår styrka; också hade
frukosten knappt kommit in, förr än det small vid
fältvakten. I vår glädje, vårt hopp, lifvade af tröst till vår
förstärkning, kastades fienden så häftigt tillbaka, att ännu
fångar insamlas, som blifvit sprängde. Mycket ryska döde,
blesserade och fångne, officerare och soldater, mycket
gevär och persedlar, vittnar om fiendens stora förlust. Han
förföljdes ända till Ömåssa. Under vägen kom Öfverste
") v* Vegesack omnämner, att landet ifrån Lappfjerd till
Kumo-elf och ifrån sjöstranden hade af fienden blifvit förvandladt
i en ödemark. Få Björneborgsvägen träffades utom Ryssarne ingen
lefvande varelse, ögat mötte blott nakna skorstenar efter afbrända
hus, förstörda byar och härjade åkerfält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
