Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, då hon mindre beror af de stora bataillonema *) (vår
tids räknemästare äro ej böjde till att tro det) än af inre
och högre krafter, hvilka vanligen ligga utom menniskors
betraktelse, men liksom alla sannt goda gåfvor skänkas
of-vanifrån. Hit hörer sjelfförtröstan med sin beslutsamhet,
tryggad vid fast tro på högre meters orubbeliga ordning, med
hvilken han samlefver, som omsider skall göra sig
gällande både i stora verlden och på den enskildes bana, —
det första och nödvändigaste vapen, som en krigsman
aldrig får förlora **),
*) Man tillägger, fast osäkert, den store Turenne
yttrandet: »Gud är alltid för de stora bataillonerne.» Sveriges historia
visar tillräckligen motsatsen liäraf. Det hade blott varit att önska
det vår statsklokhet, och här i Finland de högste ledarne, bättre
förstått begagna våra små batailloner och deras segrar. — Öfverallt,
säger Xenophon, där menniskorna äro gudaktige, hjeltemodige och
lydige, hvar/ör skulle man ej med allt skäl vara full af goda
förhoppningar t (Hist. graec. III, 4, 8.) J. de Maistre tillsätter
härvid: Dessa tre punkter innebära verkligen allt.
**) Också yttrade Fredrik II, som något förstod dessa saker:
Vaincre c’est avancer (segra är att gå framåt): naturligtvis menade
han ej ett blindt gå på. — »Men, tillägger de Maistre, som
anfört detta kungens ord, hvem är det som går frarfi? Den, hvars
förtröstan (conscience) och hållning (contenance) kommer den andre
att vika. En ung krigare skildrade för er nyss detta högtidliga
ögonblick då, utan att veta hvarför, en här känner sig drifven framåt
likasom om han glede af på en sluttande bana. Detta yttrande
uttrycker verkligen förträffligt det afgörande ögonblicket; men detta
ögonblick undangömmer sig för all beräkning, och det handlar här
ingalunda om antalet. Soldaten som glider framåt, har han räknat
de döda? Föreställningen är så mägtig i krig, att det beror på
henne att förändra beskaffenheten af en och samma tilldragelse
samt gifva denna två olika namn, utan annat skäl än sitt goda
behag. En general kastar sig emellan två fiendtliga corpser och
skrifver till sitt hof: Jag har af skurit honom, han är förlorad.
Denne skrifver till sitt: Han har satt sig mellan två eldar, han är
förlorad. Hvilken af de tvenne har bedragit sig? Den som låter
sig gripas af den kalla gudinnan (fruktan). Talesättet kringgå
(tourner) är också ett af dessa uttryck som meningen vänder
(tourne) i krig såsom hon för godt finner. Spartanskans svar till
sin son, som beklagade att hans värja var för kort, är nog kändt:
Oå fram ett steg; men om ynglingen hade kunnat göra sig hörd
från slagfältet, ropande till sin mor: Jag är kringgången, (Je suis
tourne’) skulle den ädla Lacedemonskan säkert svarat honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
