Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tages nu sista punkterna i projectet i öfvervägande,
så finna vi huru v. D. åsyftift med rörelsen åt inre
landet att åstadkomma följder som gagnat kriget och vår
ställning i det hela. Redan vid mötet i Kauhava hade
han anspelat på att verldsdelaren Bonapartes
eröfringslyst-nad torde snart framträda och vilja hafva sitt ord eller
sina kanoner med i laget till qväsande af Alexanders;
den kommande brytningen emellan dem förutsågs rigtigt,
fast spanska angelägenheterna ännu någon tid skulle
sysselsätta Frankrikes herrskare. Rysslands monark synes
4 808 ej vågat offra en större del af sitt stora rikes krafter
mot Sverige; kanske ansåg han det ej nödigt; i början
hade han visat sig vankelmodig vid företaget. Hans folk
kände man vara emot kriget med oss och England — af
aning om att räkningen ännu ej blifvit fullt afslutad med
Napoleon, mot hvilken det nyss lågande hatet dessutom
lefde. v. D. kunde således med skäl sluta att med att
hålla ut, draga på tiden med kriget, vore allt vunnet, då
Kringgå sjélf (Tourne-toi) .... Det gifves en fruktan, qvinnans, som
tager skrikande till flykten; och denna, det är tillåtligt och till
och med befaldt att icke anse henne för möjlig, ehuru hon ej är
någon helt och hållet okänd tilldragelse. Men det iinnes en an*
nan fruktan mycket förskräckligare, som nedstiger i det manligaste
hjerta, isar det och Öfvertygar att det är besegradt. Däri har
man det fasliga plågoris som alltid hänger öfver häiarne. Jag
frågade en dag en krigare af första ordningen: Säg mig, Herr
general, hvad är tnmförlorad drabbning t jag har aldrig rätt förstått
detta. Efter ett ögonblicks tystnad svarade han mig: Jag vet det
icke. Och efter ännu någon tystnad tilläde han: Det är en
drabbning som man tror sig hafva förlorat. Ingenting är mera sannt...
En slagtning förloras icke mer (synnerligen efter krutets
uppfinning) på sinnligt vis (matériéllement). Det är inbillningen som
förlorar drabbningarne ... (Et qui primi omnium vincuntur oculi, Tac.)
Bedjom då, min herr riddare, bedjom Gnd af alla våra krafter, att
han från oss och våra vänner afvänder fruktan som står till Hans
befallning, och som i ett ögonblick kan förstöra de vackraste
militära beräkningar...» (Man erinrar sig v. D:s ord: »Från feghet
bevare oss den Högste.») — Det är något hemlighetsfullt i denna
andliga kraft som afgör segern, emedan hon tillhör en verld
ut-öfver den sinnliga. Krigare, sjömän och andre i farliga värf
utsatte förlägga henne också gerna till personer och saker som bringa
lycka,f välsignelse med sig, på hvilka de öfverflytta sin förtröstan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
