Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motståndarne hjeltedater, värdiga arméens, ehuru
sammanhållning och plan i rörelserna som bestämdes från
konungens högqvarter likaledes här saknades. Åland, som efter
Sveaborg varit den förmånligaste punkt för sysselsättandet
af fiendens uppmärksamhet och krafter och till att gifva
honom sidohugg, begagnades illa, genom konungens
förvirrade befallningar. Mycket tadlar och beklagar v. D.,
att Jungfrusund, hvilket går ett godt stycke söder om
Åbo, ej blef starkt försvaradt och tillstängdt; eljest skulle
östra finska kusten och ditåt gående rörelser blifvit
skyddade och sambandet med Sverige mera öppet, till fiendens
oro, samt tillförseln lättad. Med 2 linieskepp hjelpte
Engelsmännen våra att hålla ryska örlogsflottan innesluten:
det enda understöd, utom de otillräckliga subsidiemedlen,
som lemnades oss åt den farligaste sidan af dessa
förbundne, för troheten mot hvilka kriget mest kommit
öf-ver oss; deras flotta vid Öresund hade mera egna, stort
politiska förhållanden i sigte, men skulle lemnat oss ett
godt tillfälle att på svårare punkter kunnat använda något
af den stora styrka och kärntrupper, som i Skåne stodo under
Tolls befäl. Engelsmännen hade visserligen ock, i Maj
månad, skickat en stark flotta med omkring 12,000 man
till Götheborg, men under sådana befallningar om deras
oberoende handlande, att någon kraftig samverkan från
deras sida svårligen stått att vänta. Ej heller var
konungen den lättaste att komma öfverens med: båda hade
redan i Pommern lärt känna hvarandras stolta inbilskhet
och egennytta; för det ingen rätt förmedling dem
emellan vardt möjlig, fick Sverige svårt lida. Engelska
anföraren gen:l Moore, stött för hufvudet af konungens
beteende, smög sig bort och afseglade med styrkan till Spanien,
hvarest han fann hjeltedöden. Dessa våra vänners
besynnerliga uppförande mot oss, både vid norska gränsen
och annorstädes, var dessutom mera egnadt att framkalla
fruktan än tillit: man trodde sig till och med böra vara
på sin vakt mot deras anspråk *).
*) Ehuru våra förbundne 1788—90, visade de då föga bered*
villighet att understödja oss; vid början af Gustaf Ad:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
