Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilvad nu särskilt Björneborgarne och v. D:s
förhållande till dem angår, vilja vi från god källa, den off:r
som flere gånger redan gifvit oss upplysningar, anföra
följande sammandragna meddelanden:
»Soldaterna voro säkre öch pålitlige bussar, såsom den
indelta i allmänhet, där dugligt befäl förefinnes.
Bat:s-Cheferne voro modige och hederliga män, utan att
därför någon särskild utmärkelse kan tilläggas en för de
andre. Detta omdöme gäller äfven lägre befälet:
ihärdighet och god vilja hade alla, snillen funnos inga.
Regementets egentliga förtjenst bestod i dess anda; man
fruktade mera kamraternas omdöme, sökte mer deras bifall
än någon annans. Detta kunde stundom leda till
öfver-dåd, aldrig till förnedring, v. D. älskade Björneborgs
reg:te i sin helhet: dess anda behagade honom, sedan
han rätt lärt känna den. Full af redlighet och ära, tålte
han aldrig en lismande inställsamhet, snarare motsägelse,
om man hade rätt: blef man ej modfälld af hans häftiga
ord, kunde man på denna väg lättast vinna hans gunst.
Jag vet ej, om han ägde några förtroliga, men inga
gunstlingar hade han vid sin brigad. — Nämnda
sam-hällighet infördes under 88 års krig af öfverste
Grön-wall, som efter Porosalmi-striden någon tid var reg:tets
nöden slutligen förbjöd tuktens och ordningens kraftiga
vidmagt-hållande. Ända in på 1830-talet sågos ännu, icke så få, gamla
krigsmän från närande olyckliga tider, i bättre eller sämre
lefnads-vilkor, ömkeligen fi amyra återstående dagar, förlorade för sig sjelfva,
anhörige och samfundet genom sinnesoordningar och vanarter, dem
de under kriget inlärt. Lieut. Carl Flach vidrörer detta
förhållande, uti ett bref till v. D. d. 28 Mars 1811:
»Det har oroåt mig att höra, det Adjutanten .... så förfallit.
Utom andra olyckliga följder af kriget, tror jag att den militaira
ungdomen blifvit alldeles moraliter förderfvad, åtminstone vid
arméen i Sverige, som, saknande andra tillfällen att visa hjeltemod,
lämnat ungdomshettan åt öfverdådigheten.
Skulle Herr Gen:len komma åt denna orten, utbeder jag mig
den hedern och ögonfägnaden att se, huruvida strapasser och
omsorger förmått nöta de nerfver och fibrer, som, i god tid härdade,
ha synts mig antagit en ägta martialisk natur, — ett ämne af
högsta intresse för en complett brukspatron, som jag nu är
blifven.»–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
