Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållanden, kunnat vinna temmelig uppfyllelse. Nu visade sig
hans uppöfver sakernas tillstånd sväfvande ingifvelser falska, och
hans beräkningar felslogo. Deras haltlöshet ted*de sig snart, då
han med Engelsmännens tillhjelp företog sig att inkräkta Norrige
och förnämligast rigtade sin blick och vapenmakt ditåt, men
sedermera ej egde skicklighet eller förmåga att begagna sina förbundne
till understöd, samt ändå lät sin vestra här, illa försedd och rustad,
splittrad och störd af hans osammanhängande, stridiga befallningar,
tvina bort i nöd och sjukdom. Visserligen kunde i denna
eröf-ringsplan ligga rigtig insigt om Norriges nödvändighet för
sammanhållningen af vår kraft, för skyddet af vår rygg till vår
ställning i stort (såsom ock sedan, under en följande styrelse,
iakttogs, med större klokhet och bättre förberedelser); men medlen
svarade icke och ordnades ej till ändamålets uppnående:
tidpunkten var origtigt vald. Dessutom hölls i Skåne Tolls stora
truppstyrka nästan sysslolös, — och mellan denna och norska gränsen
och Cariskrona och östra kusten och Aland egde en jemn
omflyttning af reg:r rum, utan någon rigtig eller fast plan. Väl skulle
denna södra här mota befarade anfall från Danskar och Fransoser;
dock, enär vi, medelst våra förbundnes flottor, beherrskade sjön
och sunden, var denna fruktan, under sommarn, temmeligen
öfver-drifven; men konungens djerfva inbillning, ej nöjd med Norriges
intagande, synes på samma gång spelat ut till Seelands, hvilken
ö äfven erbjöds honom af Engelsmännen — utpå hösten, då de
sjelfve sågo sig nödsakade öfvergifva de nordiska vattnen. Med
mycken svårighet förmådde Tolls fyndighet och sansade
föreställningar afböja detta hugskott och orimligheten att göra Hven, som
skulle starkt befästas, till ett stort truppläger. Men af dessa skäl
fördes konungens uppmärksamhet från hufvudsidans, den östra,
behöriga försvar, ända tills oblid årstid åter inträdde, motgångar
och nöd åkommit, och den återeröfrade ställningen i Finland
måst öfvergifvas: då blef det för sent att bota och hjelpa, om
tmordningarne därtill också skett kraftigare och mera
ändamålsenligt, än de gjordes. Och sålunda blef rikets betydliga
vapenmakt på ett onyttigt och förvirradt sätt använd: jemförelsevis föga
blod spilldes och krafter förlorades genom striderna sjelfva; men
största delen af krigsmännen utmattades och rycktes bort genom
brist, mödor, sjukdomar och misströstan. Detta är vanliga
historien om illa fördt örlog *)].
*) En vigtig sak, som sällan plägar tagas i beräkning vid
sådant, får ock ej glömmas: den förderfiiga inflytelsen pä seder
och sedlighet. Det är visst sannt att soldaten förer sina seder
till lägret med sig ur hemmet och samhällslifvet under freden; meh
mycket inläres och utvecklas dock samt får taga fart under
fält-lefnadens mångfaldiga berörelser. Ännu större måste smittan blifV«,
då stora skaror oerfaren ungdom föres tillsamman under okändt,
ovandt, efterlåtet befäl såsom under landtvärnseländet, därvid sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
