Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet var den besynnerligaste man jag känt. Detta
bör ej hindra en historieskrifvare att framställa honom
såsom Finlands bäste general under sista kriget och
fäderneslandets upprigtigaste vän. I de strider han sjelf
anförde sin brigad, segrade han alltid. Oaktadt
sträf-heten i sitt sätt att vara, ingaf han en sådan förtröstan,
i spetsen för sin trupp, att man var säker om lycklig
utgång. Med denna lit till sin befälhafvare är det roligt
för en underlydande att gå i striden. — Sällan gaf han
någon måltid åt sina officerare, aldrig något kalas, men
gerna såg han, att man kom till honom, på lediga
stunder. Yar lynnet då godt, visade han sig meddelsam och
lärorik; han hade mycket sett och erfarit under sina krig
och resor utrikes. — Ett stort misstag är att tro, det
han ej var from: han var det verkeligen, ehuru hans
religion ej alltid öfverensstämde med presternas: förakt
och hädelser åt detta håll tålte han ej; visade sig till och
med nogräknad i småsaker till en grad, som mången kunde
anse löjlig. För exempel: Efter Sikajokki-striden hade
en mängd sårade Ryssar blifvit förda till Brahestad och
Patijokki by nära därintill: i denna by fick 2:dra
brigaden sedermera sina qvarter. På en kulle därvid låg en
rysk begrafningsplats: v. D. föreslog en gång flere af oss,
som råkade vara hos honom, att gå dit upp. Tankfull
stod han en stund och betraktade desse grafvar, hvilka
lågo utan ordning och obetydligt höljde af jord. En af
dem utmärktes med ett kors; en rysk öfverste sades där
blifvit begrafven. »Det är smärtsamt», yttrade v. D., »att
se folk som dött med heder icke förunnas en anständig
begrafning.» — Någon frågade hvad Brigadchefen härmed
mente: man kunde i krig ju icke vänta sig bättre, och
efter döden vore det rätt detsamma hvart man vräktes.
»Nej, icke så», svarade v. D., »sjelfva hedningen vänder
sig åt öster» (den döde öfversten låg vänd mot norr).
Han lät förändra den dödes läge och mylla djupare ned
de andra kropparne och satte grekiska kors på grafvarne.
[Härom står i v. D:s korta anteckningar för d. 7 Maj:
»be-grofs på höga kullen en i kista lagd, dock lönligt nedlagd,
bles-serad och deraf död blefven rysk officer: 2:ne döde cosaker lagde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
