Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått och blifvit »fri finsk medborgare — under den ädelmodige
inkräktaren af ett fritt folk»: han tyckes med dessa föreställningar
vilja öfverskyla sitt beteende vid Seivis capitulation: berömmer sig
af att innan Klingspors ankomst hafva samlat trupperna och
förråden (något som annars hålles ensamt för Klerckeis förtjenst):
sedan hade han på konungens befallning oskiljaktigt åtföljt högsta
befälhafvaren: han säger sig äfven uppgjort defenceplanen vid
krigets utbrott och retraiten åt norden för förening med
Savolax-brigaden, till arméens frälsning undan en >JOemotståndlig
öfver-lägsen fiendtlig styrka»: hade anlagt magasiner längs hela vägen
åt Uleåborg, genom hvilken rådighet och tillställningar hären på
återtåget medförde all den föda och de behofver, hvarmed den
nästan ensamt förseddes under största delen af årets campagne:
den 21 Aug. ingaf han till konungen en P. M., hvari yrkades
att hären, — sedan fienden hade fästningarne inne, flottan för
årstiden äfven måst lemna kusterna, samt Ryssarne följaktligen
kunde samla all sin styrka mot finska arméen, — måtte föras
öfver till Sverige och räddas: omöjligheten af ett återtåg till norra
polen igen visades: genom bristen på skoplagg, kappor, mat, alla
behofver: arméeu ynklig att åskåda redan: hösten var för handen
och ingenting hufvudsakligt ännu uträttadt: trupperne skulle
förstöras af eländet: det återstode endast att frälsa arméen: Finland
skulle i alla fall, utom fred (?), förloras; frågan var om med eller
utan hären. På denna P. M. fick A. sedan blott det muntliga
svaret att han ser svart: (Klingspor hade äfven just då skrifvit
till konungen om härens öfverförande till Westerbotten.) »Hade
mina svaga råd blifvit följda, skulle den finska arméen ej så
olyckligt slutat sin ärorika bana. Man ger ej bataljer, man utgjuter
ej medborgarens blod, för att ensamt segra, för att lysa i
rapporter och i krigets historia. Den sanna hjelten, hvars person
alltid förenar den sanne undersåten och medborgaren, har vid
krigiska tillfällen, såsom eljest, alltid till föremål fäderneslandets
gagn, heder och frälsning, hvarefter äran deraf af sig sjelft
återfaller på densamma. Huruvida sådant varit föremålet, som här
är i fråga, (så) torde äfven bidra, (hafva bidragit?) egenkärleken
med sitt samsyskon okunnigheten.» (Dessa sista dunkla ord gälla
förmodligen högsta befälet i Finland; men huru ärorik finska
härens bana kunnat blifva, om den blott, såsom A. från krigets
början velat och tillställt, immerfort dragit sig undan och lemnat
landet åt dess öde, det kan väl ej behöfva tvistas om. Läsaren
finner af ofvan anförda utlåtelser, som i flera hänseenden äro
mycket anmärkningsvärda, att A. politiserade, och detta på sitt
egna vis och varit en af föregångaren till ett visserligen sedan
länge grundlagdt, men sedan 1809 rikt utbildadt, parti i Finland,
hvars kortsynta och otacksamma ensidighet gjort och gör Sverige
och sitt eget folk mycket orätt och ondt.) A. nämner vidare, att
han afböjt konungens beslut att låta de på senhösten i Gefle
sam-lade 6,000 man svenska kärntrupper tåga till Torneå, hvarest de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
