Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolat omkomma af brist: »Trolöshet, svek, barbari» hade försatt
riket i dess öfverhängande fara.» Hvems, — utsäger A. i sin P. M.
när han talär om en »trolös och lömsk fiende», om »barbarernas
ok», fast samme sedermera i brefvet benämndes »den ädelmodige
inkräktaren af ett fritt folk», och Sveriges statsmän varnas frän
»den grymma villa, att en dag vilja återta sina förlorade barn
genom vapnens bruk.» — På någon förklaring öfver sitt eller
andras beteende vid Seivis capitulation inlåter Aminofif sig icke.
Dock kallar han fröflen »kanske förhastad.» Efter denna blef han
»ensamt finsk medborgare;» att han då sedan fick sitt afsked utan
vittnesbörd och i Sverige illa stämplats, grämde honom mycket.
(Jfr; brefvet till statsrådet Adlerbeth af år 1811 (?) i Askelöfska
samlingen å ofvannämnda ställe.)]
Medan sorgetidningen om Finnarnes öfvergång ökade
de stora bekymren hos Svenska styrelsen, öppnade
kej-sar Alexander i Borgå med prakt och ståt den första
landtdagen, tog trohetsed af ständerna, förklarade det
öf-vervunna Finland för evärdeliga tider med Ryssland
för-enadt; besökte sedan Åbo och Sveaborg, där han hälsades
af fästningens 900 kanoner. Genom mildhet och
försäkran om bibehållandet af den religion, de grundlagar,
rättigher och friheter, af hvilka de hittills varit i
åtnjutande, bemödade han sig att förvärfva sina nya
under-såters hjertan. — Med Finland hade ock Åland gått
för-loradt och låg, ja ligger, såsom ett tungt band om halsen
på oss; -— och den fiende, för hvilken den II:e Gustaf
trodde sig dragit en bäck, hvaröfver skulle blifva honom
svårt att hoppa, hejdades i den IV:de Gustafs tider, ej
af Östersjöns böljor en gång, från att intränga i det
gamla, nu försvagade Sveriges hjertepunkt. Må därför dess
söner vaka för framtiden!
Af de tjenster v. D. nyss gjort samhället skulle man
förväntat att dess styrelse särdeles omhuldat honom vid
denna tid; men så var ej förhållandet; han stod hos
denna ej bättre än hans motståndare, Knorring, hos sin.
Skulden låg hos honom sjelf och i det uppbrusande lynne,
som han ej vetat, under dåvarande sväfvande och
kinkiga förhållander, att tygla. Huru häftigt han hade lagt
konungens afsättning vid sig och med hvilken afvoghet
han mottog denna nyhet äfvensom budbäraren, är förut
omtaladt: smärtan och förargelsen ökades genom befall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
