Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högtidliga försäkringen: »F* ha/va räckt hvarandra handen uppå,
att ej en aln mer skall af svenska fosterjorden öfverlemnas i fiendens
hands Eller, hade han vid bortgången från norska gränsen af
sina motståndare erhållit medgifvandet att få pröfva sina vapen
äfven mot deras förbundna, Ryssarne, — hvilken nesa skulle ej en
sådan tillåtelse kasta på hans utkorade prins Christians minne?
Detta är föga troligt, då man känner dennes redliga sinnelag.
Men, om Adlersparre åter, i första fallet, brutit den gjorda
öfver-enskommelsen och med sin armée gått mot Ryssarne, hvilka svåra
följder hade icke detta steg bort draga öfver landet 1 Prins
Christian, som stod vid den öppna Wermländska gränsen med en rätt
stark här, skulle då väl ej skäligen kunnat underlåta lyda de
befallningar han från Köpenhamn fick om inbrott i medlersta
Sverige och att räcka Ryssarne handen. Häraf hade åtminstone
gruflig förvirring, förstörelse och stor blodspillan följt.
Ensamt denna lilla antydan skulle, därest
öfverenskommel-serna vid norska gränsen närmare vore kända, leda till
föreställning om huru korttänkt Adlersparres revolutionsplan blifvit
uppgjord. Att upproret ändå i visst afseende kunde lyckas, härflöt
mindre ur dennas godhet, än af en mängd oberäknade och
oberäkneliga omständigheter som tillstötte. Om de, om andra alla
oförmodade tilldragelser .uteblifvit, samt företaget, som nu af dem
gynnades, därigenom fått en annan vändning, skulle tvifvelsutan
största elände dragits öfver fäderneslandet, hvilket man velat rädda.
— Emellertid och oafsedt gerningens inre, sedliga, beskaffenhet,
kostade hon Sverige icke obetydligt, mycket mera än man
vanligen tror och som för allmänheten blifvit framhållet. Visserligen
spillde Adlersparres svärd intet blod; men det vacklande i
styrelsens inre och yttre gång som hans långa, onödiga qvardröjande i
hufvudstaden med vestra arméen åstadkom, genom hans otidiga
och sjelfviska inblandningar uti ärenderna, gjorde mycken skada
och förorsakade med thy åtföljande partispel att en fast ordning,
kraft och enighet, — mer än någonsin nödiga, att främja och visa,
efter en thronhvälfning, vid den tryckta yttre belägenheten, —
länge saknades. Af felen i hvad som begicks och underläts kunna
blott några få, vårt ämne angränsande, uti det följande vidröras.
Intill våra dagar har af då verkande männen ena sidan nästan
ensam talat och blifvit hörd: den andra borde omsider också få
någon röst med i laget, på det att den blifvande historieskrifvaren
må kunna rätt öfverväga och döma detta orediga tidskifte, som
skulle förändra statsskicket och lade grund till vårt närvarande.
Märkligt blir emellertid, från flera håll afsedt, att medan
Adlersparre från Tibble sökte genom hotande bref (se för ex. det af
den 21 Mars) yerkställa Sveriges »politiska omskapning», höllo
Ryssarne från Grislehamns-sidan på att, enligt sitt sätt, grundcligen
åstadkomma densamma, utan att A. synes velat skynda sig åstad
däremot. Men det var sannerligen icke Adlersparres fel, om
Sverige ej efter den 13 Mars, genom hans uppstudsighet och tillställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
