Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
detta öfverensstämmer med H. B:s egen och min lifliga
önskan. Dessa tänkesätt äro förenade med den aktning,
med hvilken jag har den äran att förblifva ...–Jag
beder om ursäkt för mitt illaskrifvande: jag har fått uti
korthet sammanfatta mina tänkesätt och svar, emedan jag
finner mig ganska illamående och har af denna orsak
svårt att skrifva.»
Den af sådan anledning uppkomna brefvexlingen
utspänns sedermera till ännu fyra eller fem vänliga bref,
å grefvinnans sida korta, då sjukligheten nästan ständigt
höll henne vid sängen och, jemte hennes sinnesstämning,
förbjöd ett ordentligen fullföljdt skrifvande, hvarför hon
ock tackade generalen för hans uttryckta välvilliga
öfverseende med dettas knapphändighet. Det förginge ingen
dag, omtalar hon, då hon ej plågades mer eller mindre:
det kroppsliga tillståndet vore likväl för henne af så
ringa värde, att själens och tankarnes lidanden komme
henne att glömma det, när dess smärtor ej voro för
mycket pinsamma. Det ombytliga höstvädret skulle
nödvändigt medbringa kroppslig sjuklighet; men, det gafs ingen
sömn eller årstider för själens smärtor: endast ljufheten
att ostördt få öfverlemna sig åt dem skänkte här någon
lisa. Med ingen af de många vänner hon haft
brefväx-lades numera: till sina närmaste slägtingar skref hon
sällan, så litet som möjligt, och det blott i affärer.
Då v. D. meddelat nyheter och hälsningar till henne
från Stockholm8-lifvet samt återigen framställt de starka
skäl hvilka borde tvinga henne att öfvergifva ensamheten
och enkoståndet, till förmån, ej för honom men för den
andre medtäflaren, som redan tvenne gängor anhållit om
hennes hand, så lät hon förstå det hennes enda önskan
inskränkte sig till att, sedan rättvisa väl blifvit henne och
hennes olycklige broder Axel beredd, vara bortglömd i
stora verlden; att han icke kände hennes caracter, då han
ånyo kom in på giftermålsämnet, ty hon hade redan både
tagit och uttryckt sitt beslut i detta afseende, och en gång
ett afgörande fattadt af henne vore oåterkalleligt;
således borde han hålla sitt löfte, att ej mer tala därom:
under den fullkomliga öfvergifvenhet och enslighet, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
