Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%% t
högre mån än hans tillbedde Gustaf III — förqväfdes,
hans bättre gåfvor och insigter fördunklades och blefvo
ifrågasatte, samt han sjelf misstrodd af allvarsammare och
enklare, rättskaffens män, när de märkte huru han vid
tillfällen öfversåg och öfversprang de sedliga och moraliska
lagarne och vilkoren, förutan hvilka hvarje så väl allmän,
som enskild lycka, hvarje, om ock annars klokt uttänkt
och slugt beräknadt, rådslag saknar rigtig grund och
trygghet till afgörande utföring. Dessa lyten, hvilka gjorde
Armfelt, såsom många hans gelikar från medlet och slutet
af 1700-talet, till en öfvervägande æsthetisk personlighet,
i ordets första bemärkelse, hade blifvit frammanade i den
bildningsskola, de hof han i ungdomen genomgått.
(Skolan — därmed i synnerhet den religiösa stämningen och
medborgerliga upptuktelsen afsedda — och politiken hafva
närmare samband än det vanligen förmodas; hos de
historiska männen, i de historiska tilldragelserna, kan detta
oftast spåras, såsom mellan grund och följd.) När
ändtligen i Carl Johan kom rätta mannen att uppfatta, med
handen att tygla honom och att lämpligen begagna sig af
hans politiska snillegåfvor och erfarenhet, blef Armfelt
bortskrämd. Men äfven i Kyssland spelade han straxt
en framstående och vigtig role och bidrog säkert till icke
obetydlig del i fullföljandet af den statskonst som omsider
störtade, emedan han sjelf velat det, när han till egen
ofärd rågat sin ärelystnads orättvisa mått, —
verldsbe-stormaren Napoleon, -— ett mål på hvars hinnände
Armfelt i många år arbetat.
Detta Armfelts bortjagande blef sista märkliga ytt-’
ringen af förutvarande partispänning. Genom sin klokhet
och sitt förbindande, påpassliga sätt qväste och
sammansmälte den nykomne styresmannen snart alla oeniga
sinnen, ledande dem mot ett syfte, det allmännas väl, efter
sin vilja. Därmed höjdes kronans nog sjunkna anseende
igen, och den inre friden och roligheten tryggades under
ett långt, för Sverige ovanligt och gynnande tidskifte.
Först mot slutet af Carl Johans lyckosamma bana skulle,
sedan man hunnit hämta sig från och glömt den gamla
nöden och bekymren, den åldrige konungen störas i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
