Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Tuppen å tófshöná
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuppen å tófshönà.
Dä va en gång en tupp, sóm hadd’ en hel hop mä
höner te sköta å akta, å blann dóm va dä e lita lita
tófs-höna1 óg, sóm tyckte ho va alldelest för rar te vara i lag
mä di annra hönsa, för di såg så gamla å rugguga ut, så
ho ville ut å sprätta för sej själv, så fólk skulle få si hur
fin ho va, å tócken rar tófs å tócka granna fjärar ho hadde.
Når di så hölls på sophögen en da å sprätte å plócka å
skrócka2 sóm vanlitt, så kóm den dära lusta på’na å så
skrek ho:
På, på, på, på, på, på gälé!
På, på, på, på, på, på gälé!
å ville i väg. Tuppen sträckte ópp huvé å ruska på
kåm-men å fjärår å ropa:
Gåck inte dit!
à alla di gamla hönera skrócka di mä:
Gåck-gåck-gåck-gåck-gåck-gåck inte dit!
men ho gne lika fullt i väg, å va’nte litä stursk, når ho kóm
dit å feck sprätta hiemsamten å fälas3 hur ho ville.
Så kóm höken å börja å segla runter ikring’a, å
rässum dä va, slog han ner på’na. Men tuppen, sóm stog
högst på sophögen å sträckte på halsen å titta óppåt än mä
*höna med tofs i nacken — 2 om hönornas läte särskilt när de
vilja ligga på äggen — 8 gå på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
