- Project Runeberg -  Sagor och äventyr berättade på svenska landsmål /
93

(1935) [MARC] Author: Gabriel Djurklou With: Bo Vilson - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Den listige drängen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den listige drängen

93

tyckte just han hadd’et bra i gravölsgåln, men boen ba så
vackert, så prästen lóva honom dä, å så ok di i väg. Når
di kóm te körrgåln, så ha drängen långe vari där å tatt ópp
käringa, men han va’nte länger kummen än bakum körkå,
å dänna sått han i e vrå å hadde likä i fångä.

Dä va månaskin um natta, å boen hadde en fólunge,
sóm gne mä märra. Mä nu prästen gjole sina läsningar
geck drängen å feck tag i fólungen, å så tog han sej en
gärschlästör å trädde ätter ryggen på käringa för ho skulle
hålla sej rak, å så satte han ópp’a på fólungen.

Når nu prästen hadde löckta’, så skulle di åka tebakars.

”Nu tänker ja allt att svärmorå di blir där ho ä”, sa
prästen; men mä däsamma stack käringa förbi sóm en pinal32
å fólungen hadd’ ho i skrevä. Nu vart prästen rålöser; å
arstugen visste sej raks inga rå han häller, når vasken
klóckårn häller prästen rådda på’na. Hela gästabóslagä ga
sej levannes över å ynka honom dä mesta di kunne, men
inga rå visste di häller.

Te slut sa grann’ åt honom:

”Ja menar du gör bó ätter drängen min. Tro han
hjälper’t, för han ä densamma, sóm allri ä rålöser.”

”Äsch! Va kan en tócken göra? Ä han för mer än
klóckårn å prästen han då?” tyckte di allihopa.

Men boen mente tro på att drängen hanses va’nte
bórt-kummen33 någä, å når dä nu inga anna rå va, kunn’en fälle
fresta va han dógde te. Så gjol’ di óg; di skicka bó ätter
honom å så kóm han.

”Kan du säja mej du, hur ja ska få fre för svärmorå
mi?” fräga arstugen.

”Måtte fäll’ dä”, sa drängen. ”Dä ä fäll’ inga kónst.
Lätt mej få käringa, så ska ja nock läsa tócka böner över’a,

32 någonting stelt och rakt, se ordlistan — 33 bortkommen, rådvill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 03:34:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgsagor2/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free