Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Sante Pär å käringár
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sante Pär å käringår.
På den ti’n, når Sante Pär geck ikring här i väla, kóm
han sent um en kväll te en stor bonngål å ba te få låna hus.
Äar’n va’nte hemma, så käringa sått hemsamten, å fast ho
va rik utå alla di hunnår å hadde fullt ópp utåv allt, en
kunne villa ha, så va ho så nisk, så dä va för obegriplitt
alldelest. Ho kunn’ inte husbärgera1 honom — va dä
möj-litt dä — för vä skull’ ho gi honom te äta å va skull’ ho
lägga honom på? Nä, han feck söka sej um på anna’ håll,
sa ho, å når dä inga anna’ rå vart, så gjol’ han så óg.
Når han gått en bete, kóm han te e lita stuga, där
dä bodde e fatti änka, sóm fäkta å knoga å spann å vävde
för å raka ihop någä te föa åt sej å barna, ho hadde. Sante
Pär geck in i stuga å bar fram sitt ärne. Gummå sa, sóm
sanninga va, att inte hadd’ ho myckä te vänna mä, men dä
lilla ho hadde, dä ville ho gärna dela mä honom, ätter han
va en tócken, sóm geck milla gålår å ba um sina smuler2
— för att dä va Sante Pär dä visst’ ho inte, å inte talt’ han
um’ä häller.
Så feck han bli där um natta, å va gummå kunne gi
nonom te bästa, dä feck han óg. Bittiga på móran tacka
han för gótt kvartér å skulle gi sej åv.
”Nåra penningar te betala er mä, dä har ja inte”, sa
1 härbärgera, hysa — 2 som gick omkring och tiggde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
