- Project Runeberg -  Sagor och äventyr berättade på svenska landsmål /
113

(1935) [MARC] Author: Gabriel Djurklou With: Bo Vilson - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Hur dä kómmer te att Mästerman’ ska skällas Assessor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur dä kómmer te att Mästerman’ ska skällas Assessor 113

te vara starker å /cäravulen18. Ja han va så stark, så dä
va fåfängt för någen te ta ett kravatag18 mä’n; för vara
vem dä ville, så la han honom på fläck20.

”Va ska vi mä fólk å göra?” sa han. ”Vill du bara
följa mä å visa vägen, så menar ja vi kan våga ett kast
mä dóm21, vi två”, sa han, ”för du sir mej inte så spesker22
ut du häller.”

Ja dä va’nte mästerman mot um, för dä va allt
sällsamt för honom te å kómma i tóckä sällskap, å så samsas28
di um hur di skulle bära sej åt.

Kungen tog åv sej kronå å all grannldten, å så spöka
di te sej sóm di värschta tiggägubbar å sota sej i syna å
ställde te sej, så trasera hang å slang ikring dóm. Kungen
stack ett svärd inum böxera å mästerman gömde yxå unner
tröjå, å så ga di sej i väg.

Når di nu kummo in i skogen, så stog dä inte på fórr’n
di mötte röva’ra, å di va ändå tólv styckna25.

”Va ä ni för ena?” fräga han, sóm anförarn skulle vara.

”Vi ä ett par fatti’a stackare, sóm får be um våra
smuler”, sa mästerman, ”å allri guschlån ha vi fått på
helästa dagen, å inte vet vi nd’ra rå för natta heller”, sa han.

”Inte ä dä fälle någä te vinna utå er, era uschlingar”,
sa rövarn, ”men dä ä óm däsamma mä dä, för ätter ni ä
kumna på skogen, så ska ni i alla fall dö”, sa han.

”Gu sinne honom, så rart han talar”, sa mästerman
å gjol’ sej så ömli’er28 sóm möjlitt kunne vara, ”å tócka
löcka dä va, att vi råka honom, för må tro dä ä allt
långsamt26 å leva, når tarmår skrika ätter föa, å en inte får dä
bittersta grånn te tösta27 dóm mä. Men når han ä en

18 karlavulen, manhaftig — 19 kragtag — 20 genast — 21 våga en

dust med dem — 22 spenslig, svàg — 28 enades — 24 stycken —

25 eländig, beklagansvärd — 26 besvärligt — 27 tysta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 03:34:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgsagor2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free