Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Nerikesmål - Tuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuppen.
Dä va en gång ett fólk, sóm inga barn hadde, å hur
di skulle bära sej te för å få sej ett, va di inte go för å
begripa. Gubben tyckte fälle på sitt vis, att di kunne vara
nöjda ändå; men gummå ga sej inga ro, för en unge dä
skulle ho ha, vara hóckä dä ville, å ho gne te dóktare å te
kloka å sökte alla sóm visste någä mer än anna fólk, men
dä va lika när. Dä va ingen sóm visste bot för dä någä.
Så bar dä så te en kväll att dä kóm e gammal käring
å ba te få läna hus. Dä feck ho óg, å når kvinnfólk råkas
har di allti någä te språkas ve um, så dä stog inte på fórrn
gummå hadde talt um alla sina orningar å hur illa dä va,
att ho ingä barn kunne få.
”Ä dä’nte värr* än så!” sa käringa. ”Dä står te
hjälpa. Si här”, sa ho, ”har ni ett ägg, å um ni lägger dä
i barmen eran1 å hålleft varmt, så ska ni snart få er en
liten, å den så rar så rar, så maken ni allri ha sitt”, sa ho.
Dä va kónstitt, tyckte gummå; men kónstera ä då så
många här i väla, så inte va dä fälle någä te unnra på så
allä värscht häller. Ho tog äggä å tacka för gótt rå, å
skulle göra sóm ho ha vurta lärder, sa ho, å dämmä
skel-des di åt.
Gummå stack äggä i barmen å aktat så väl så väl,
1 eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
