Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor på Värmlandsmål - Harrkärs-Pär å Tras-Jans-pójken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Sagor och äventyr
ga’n stor’ skänker han mä, å så kóm han te den trej’
kongs-gåln. Där hadd-an dóm å gräv’ på bå’ siär óm appla, å
de fäck så skróvet mä gull å selver, så dä va änn’ ugrónnat46.
Kongen ga’n hälta mä utå alltihop, å dä va ett rejält hästlass.
No va Tras-Jans-pójken en rekti storÆär; å
Harr&ärs-Pär lärd’ allt å löff på mössa, nä den grann’ vangen kóm
ópp på gål’n hans, fór han trodd’ mest dä va sjål’ kongen,
sóm kóm farennes fór å häls’ på’n, sóm va en töcken
be-tydli kär. Men nä han fäck si hocken dä va, så må tro
han ble storöjd, å nä han fäck hör’ hó jätten ha svårt, så
ble dä gässbó änn’ mä ett; å dä va ett gässbó, så maken
en allri ha sett, fór no slog HarrÆärs-Pär storän’ rektit i
vär’, å dä så dä gjol’ món ända. Där va HarrÆärs-Pärs
söster å finnkäringa, å Tras-Jan å käringa hanses å all’
ongan’ derses i speller ny’ klä’. Ä där va sju präster å
sju klockrer å sju kommorer ifrån Kallsta, å så my’ fólk,
så en va’nt’ go te å räkten hästan’ derses en gang. Ä de
spelt’ å de danst’, å de söp å de åt, sóm óm dä ha vór’
när sjål kongen. Ja dä va ett alldeles för faslett kalas.
No bol fóll HarrÆärs-Pär var’ belåtten, fór licker måg
kónn’ han fóll’ allri ha fått på härsia varsans änn’. Men
rektitt te fress va’n inf ända, å att mågen hans va my’
riker än han, dä kónn’-an inf li’, å att han skóll’ var’ så
kopett47, så han inf kónn’ ta allt dä jätten hadd’, uta lätf
dä ligg’ fór vrak å inf en gång tok nöckeln te dórra, dä
ga’n inga ro. Så en da tok han häst å kärr’ å drogg sin
kos, så inga kresta själ vessf óm han sack48 häller flöt.
Men han ok te varsans änn’ fór å ta mä sä allt dä jätten
hadd’.
Nä han kóm te alva gäck han i far ja å käringa ba’n
46 obeskrivligt — 47 enfaldig — 48 sjönk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
