Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Åskäpóten - Harrkärs-Pär å Tras-Jans-pójken - Gammel Erk å tösa - Hó ska ongen hett’? - Fanten å käringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
Anmärkningar
Sagen und Mährchen der Süd-Slaven n:r 53 ”Die drei Brüder” i sin
sista del fullkomligt överensstämmer med de svenska
uppteckningarna av Askäpóten och att han mera troget och fördomsfritt följt
det muntliga meddelandet.
Harrkärs-Pär å Tras-Jans-pójken.
Denna saga är i grunden densamma, som den välbekanta sagan
om ”Rike Pär Krämare”, vilken i Möllers Ordbok öfver Halländska
landskapsmålet under titel ”Jättens fyra skäggstrå” meddelats såsom
språkprov, och vidare berättats dels av Nicolovius, Folklifvet i Skytts
härad samt av Bondeson, Svenska folksagor n:r 42. Motstycken
finnas dels hos Asbjörnsen och Moe n:r 5, ”Rige Per Kræmmer”,
dels hos Grundtvig n:r 12 ”Drömmene”. Uppteckningen är gjord
1848 i Grums härad i Värmland.
Gammel Erk å tösa.
Efter en uppteckning gjord i Fryksdalen 1866. Om sagans
förbindelse med Titta Grå, se här ovan.
Hó ska ongen hett’?
Upptecknad i Gåsborn 1840 efter Finn-Lisas meddelande och
förut tryckt i Svenska fornminnesföreningens tidskrift, 2: dra bandet.
En liknande uppteckning från Nerike har erhållits genom m:lle Eva
Helena Norberg.
Fanten å käringa.
Denna saga, märklig såsom förklarande talesättet ”koka soppa
på en spik”, är bekant både i Värmland och Nerike och
uppteckningar från båda dessa håll hava emottagits. Den nu meddelade
redaktionen skulle egentligen börja sålunda: ”Dä ä mä fanten sóm
mä hästlórten -— en råker’n på all’ vägar”. Våra bildade läsares
och enkannerligen läsarinnors vid folkspråkets rättframhet ovana
öron framtvungo en förändring, då sagan publicerades i tidskriften
Nu (årgången 1875 sid. 355), och utg. har ej vågat en restitution.
Men han håller dock för mycket på den träffande ibilden för att ej
åtminstone i anmärkningarna, dit väl inga kvinnliga och alltför
finkänsliga ögon förirra sig, omnämna förhållandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
