Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Qvistmuntus, Kobäljantus, Abórrnäsius - Tuppen - Göken, Tuppen å Orr’n - Åskäpóten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningar
IX
nämnde klockare Bovall. Såsom vid sagans första utgivande (L. C.
sid. 83) anmärktes, äger hon vissa beröringspunkter med de ”Sju
vise mästare” (Bäckström, Sv. folkböcker I n:r 1) och Historien
om konung Apollonius af Tyrus, Stockholm 1636, samt med ”En
lustig berättelse om en rik bonde, som på framtiden blef prest” etc.
(Bäckström L. C. 2, sid. 84).
Tuppen.
Lämnas här huvudsakligast efter muntligt meddelande av en
6-årig flicka Inez Laurell. Vid det muntliga föredraget gäller det
att kunna återgiva de olika djurens läten. Något motstycke till
denna saga har icke veterligen varit synligt i svenskt tryck; men
hos Krauss, Sagen und Mährchen der Süd-Slaven, Leipzig 1883,
finnes ett sådant under n:r 26 ”Hahn und Henne”.
Göken, tuppen å órr’n.
Denna saga, vilken förut varit intagen i skriften Ur Nerikes
folkspråk och folklif, sid. 83, äger ett motstycke hos Asbjörnsen och
Moe n:r 23 ”Hanen, Gjögen og Aarhanen”.
Åskäpóten.
Denna saga, meddelad av framlidne översten m. m. N. G.
Är-mann, har förut varit tryckt som språkprov, dels uti skriften Ur
Nerikes folkspråk och folklif, sid. 34, och dels tillika med en
översättning på Kvistbro-bergslagsmål uti H. Hofbergs Nerikes gamla
minnen, Örebro 1868, sid. 81 och 82. Liknande ordagranna
översättningar på flera olika Dala-bygdemål hava publicerats i Dalarnes
fornminnesförenings tidskrift. Då sådana ordagranna översättningar
icke kunna uttrycka vad de därjämte böra uttrycka, folklynnet i den
trakt, sagan skall representera, har jag här även meddelat denna
saga, sådan hon lever i Värmland, just för att visa nödvändigheten
att ej i dylika fall till språkprov välja översättningar utan
original-uppteckningar.
Motstycken till denna saga hava lämnats av Bondeson,
”Aske-prinsen å riddarne”, n:r 3 bland hans Halländska sagor, och av
Asbjörnsen och Moe uti n:r 4 ”Spurningen” och 49 ”Per og Paal
og Esben Askelad”. Slutligen må även nämnas att hos Krauss,
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
