Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förord till första upplagan.
Våra dialektsords härledning är visserligen
en bisak, men då någon måhända torde
anse att alltför stor utförlighet häråt
egnats i den Ordbok öfver svenska allmogespråket,
som härmed offentliggöres, kan
det ej vara ur vägen att till det i
inledningen (sid. VI—VII om ordforskning)
anförda, ytterligare bifoga några
anmärkningar. Ej sällan har den åsigten
uttalats att våra landskapsord blott utgöra
ett slags rotvälska, en förvridning af
skriftspråket och att de till följe häraf
äro föga förtjenta af någon uppmärksamhet.
Man har också sett den tanken
framstäld att ”Sveriges och Noriges
munarter endast i de äldsta tider och till en
del ännu före literaturens egentliga
början någorlunda öfverensstämde med
Noriges” [1]. Med hänseende härtill och af
flera andra skäl, har det ansetts nödigt
att något utförligare belysa ordens
frändskap. Dervid har den grundsatsen
blifvit följd att först anföra det
motsvarande ordet i svenska medeltidsspråket och
fornnordiskan, derefter ordfränderne i
norska och danska munarterna, slutligen
några andra slägtingar af indo-europeiska
språkstammen. Af en sådan
jemförelse framgår att den öfvervägande
mängden af våra landskapsord återfinnes
i vårt medeltidsspråk, i de flesta fall
öfverensstämmer med fornnordiskan, att
skandinaviska munarterna hafva bibehållit
större likhet med hvarandra än
nuvarande skandinaviska skriftspråk, att
svenska, norska och danska dialekterna
(de Slesvikska deri inbegripna) hafva en
nära och innerlig inbördes frändskap,
samt slutligen att i synnerhet de svenska
och norska ej blott ”någorlunda”, utan
ganska mycket och väsendtligen öfverensstämma
med hvarandra. Af jemförelsen
med äldre språklemningar af den götiska
språkgrenen visar sig att många af
de svenska landskapsord, som ej träffas
i isländska eller fornnorska språkurkunder,
äro af en mycket hög ålder och
utgöra lemningar af det urgamla språkarfvet,
hvilket af vårt folk i så många
stycken med beundransvärd trohet
bevarats. Jemförelsen med forn- och
medelhögtyskan samt tyska bygdemålen,
holländskan, frisiskan, fornengelskan,
engelskan, engelska och skotska landskapsmålen,
ådagalägger att våra språkfränder
i Tyskland, Holland och Stora
Britannien utan tvifvel hafva att hemta
mången vigtig upplysning ur de fornartade
svenska munarterna. Jemförelsen
med mœsogötiskan utvisar, att i många
fall de götiska orden bättre och trognare
hos oss, stundom ensamt hos oss,
bevarats.
Vid åtskilliga svenska landskapsord,
synnerligen från norra Sverige och
Finland, hafva några ord ur de finska
tungomålen för jemförelse skull anförts,
utvisande ömsesidiga lån mellan Svenskar
och Finnar. Ifrågavarande jemförelse
bär dessutom vittnesbörd derom att de
flesta af de skandinavisk-germaniska ord,
hvilka man ansett vara i finskan
inkomna ur isländskan, ännu förekomma i
svenska allmogemålen. ”Då Finnarne på
flera håll varit och äro i oafbruten
förbindelse med den skandinaviska
allmogen, men aldrig med isländare stått i
någon beröring, är det naturligt, att de
för isländskan och allmogespråket
gemensamma skandinaviska ord, som blifvit
lånade till finskan, införts ur det
senare, icke ur isländskan” [2].
[1] P. A. Munch, Fornsvenskans och
Fornnorskans språkbyggnad, företalet, sid. V, VI.
[2] Om Finska språkets kultur-ord. Ett
linguistiskt bidrag till Finnarnes äldsta
kulturhistoria, af professor Aug. Ahlqvist. (Suomi,
tidskrift i fosterländska ämnen. Helsingfors 1866,
sid. 69).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0009.html
