- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
5

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - AKK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fl. Ingo i Nyl.). — Ordet är i svenska munarterna
uti Finland lånadt från finskan.

Akk-fjöle, f. fönsterlucka. Fl. (Öb.;
föråldr.). Jfr fjäl. – Fin. akkuna, fönster; esthn.
akken, akkan, akn, id.; ryss. окко, id.; ung.
akna, lucka; wal. agen, rima; arm. akn, Öga.

AKK-SPITT, [1] m. hack-spett: Picus. Dl.

AKOMPINGENS, s. okompan.

AKTA, v. a. 1) efterse, vakta; om kreatur.
”Akta kritera.” Nk., sdm. Jfr vutta, otta; 2) Aakt
(ipf. aktä, sup. aktä), Värdera, gifva akt på, göra
afseende på. Vb. – Fsv. akta; a) tänka; b) gifva
akt på; fn. agta, hafva tillsyn med; nht. achten
a) anse; b) efterse, vårda.

Akt, f. mening, afsigt. – Fsv. akt, id.;
fn. aktan, f. observatio, animadversio, n. agt, f.
uppmärksamhet.

Aktel, akter, adj. aktsam, varsam. ”Akter
om sina penga”. Vg. (Vadsbo). Akten, a) id.
Vg; b) kinkig. Dls. – N. agtig, adj. aktsam.

AKTAV, kummä äi aktav, komma i gräl, strid,
missnöje. S.G.

AKTER, m. bak, bakstam. ”Komma till akters,”
aftaga, förminskas. G.

Akterskår, n. visst gårdsmärke på hästar,
som släppas ute. Öl.

AKTIVER, adj. ordentlig, noga aktsam. Kl.

AKU-KALL, m. körkarl, karl som åker och kör. Dl. [2]

AKUR-LAIJÅ, f. en blomma. G. (F.).

ALI, m. svans. ”Kyrali,” kosvans.
Kyr-rumpa, f. id. Dl. Jfr halä.

AL 1, m. årder, träkrok, som köres i träde
med; ett åkerredskap hvarmed åkerjorden
uppluckras. Nb.,vb.,mp.,fl. (Öb.) Al, klo-al, id. Åm. Ardr,
m. plog. – N. al, m. plog, hyp-plog; fn. arđr; jfr
skr. hala, m. plog (af hal, att plöja), hindost. hal
el. har, m. plog. S. år (ärja).

AL 2, adj. idel, äkta, lutter; vanligen i dålig
bemärkelse. ”Dä va en al skojare. Dä va en al
bon(d)e”. Nästan allm.

Al-källtring, m. stor skojare.

Al-tjyv, m. stor-tjuf. Sk. – Fn. allr; adj.
all, hel; swz. alle, id.: ”er ist alle blind.”
(Stalder 1, 95). På samma sätt brukas i latinet
omnis i st. f. totus.

AL’ 3, v. a. reda nät som skola ligga i sjön.
Fl. (Öb., öarne i Qvarken). Anm. Al-, jemte
gran- och björkbark nyttjas för att färga näten med.

ALA 1, v. n. & a. 1) föda; uppföda något
kreatur; förmera. Sm. (Vestbo). Ala, (ipf. ala) v. a.
uppföda (djur). ”Ala opp tiss-ungjen,” föda upp ett
föl. Hs.(Db.,Bj.) ”Ala opp svin.” Mp. Äl (ipf.
ól), v. a. uppföda. Jtl. Äl (ipf. ol, sup. älä), v. a.
föda, afla, frambringa; om lägre djur, som hastigt
föröka sig; föraktligt om menniskor. Passiv.: äläs
el. aläs (ipf. äläsä), föröka sig; om mask och
ohyra. Nb.,vb.åm. Äl (ipf. älä), v. a. fortplanta,
föda. ”Ji fikk mäg nager Islan(d)s pära i fjol, å
nu ha dem älä å säg helä tunna.” Vb. Ala ut
sej,
fortplanta, föröka sig; om menniskor och
djur. Nb. (Calix).

Ala-gris, m. gris som uppfödes hemma.
Åm.

Alan, f. def. könsdelsen på kor. Ala-juvret,
n. def.; id. Fl. (Ingo). Jfr bäran.

Alasam, alsam, älasam, adj. fruktsam, som
lätt föröker sig. Vb.,åm. Avelsam. Vb. Alansam,
adj. fruktsam, som ofta föder, har afkomma;
eg. om djur, men äfven om menniskor. Hs.
(Db.,Bj.).

Ald, n. afkomma, yngel. Vb. Äld, id. ”Ha
äld,” uppföda (boskap). Jtl. Aldör, n. afföda. Hs.
(Db.,Bj.). – Fn. eldi, n. foster; wal. al, id.; n.
al, n. a) uppfostran; a) ungt kreatur som skall
uppfödas; elde, n. yngel, afkomma.

Aldur, m. ålder. G. Alder. Fl. (Nyl.) Aller
Vb.,hs.,bhl.,vg.,sk. Deraf gammels-ålder, m.
ålderdom, gamla dagar. G. Gammels-aller, id.
”Ja tänkte att min grebba skulle hjelpe mej på
min gammels-aller. Sk. (Oxie). – Fsv. o. fn.
aldr, m. ålder.

ALdörvona, f. def. utsigt, hopp om
afkomma. Hs. (Db., Bj.). Jfr vån. På samma sätt
sammansättes i fn., t. ex. aflvân, f. hopp om
hjelp, undsättning.

ALen el. ALn, adj. född, uppfödd; välfödd,
qvick. ”En aln hest,” en qvick häst. Hs. (Bj.).
– Fn. alinn, p;p. född, uppfödd; n. alen.

ALsk, hem-alsk, adj. hemmastadd. Hs.

Av-äLder, n. a) afföda, såsom lam, kidlingar,
föl; b) alster. Jtl.

Go(d)aLen, adj. a) eg. välfödd; b) [med
negation] af godt sinnelag. ”Han ä int go-alen”,
han har ej godt sinnelag, är ej god att tagas
med; han är stark. Hs. (Db., Bj.).

Hem-aLen, adj. för mycket hemmastadd,
näsvis, oblyg. Hs. (Db., Bj., Jerfsö).

Ill-aLug, adj. eg. illa uppfödd; som har
ovana; om kreatur. ”Hesten ä så ill-alug åg
illgjolsam.” Hs. (Db.)

Äling, m. a) litet barn. Sm. Skväling, m. id.
Sm. b) liten fisk, fiskyngel. Ög.

Ält, f. brunst; om bockar. Bokk-ält, f. Vb.

Ältäs (ipf. – äsä), v. n. vara brunstig; om
bockar och gumsar. Vb.

Älva te sej, v. n. tillväxa, tilltaga. Ög.
(Enl. Kalén.)

2) gro. Sm., kl.

Ala, f. gröda. Kl.

Al-gro, m. spädt gräs. Vb. (Fryksdal.)

Alig, adj. växtlig, frodig. Vg., sm. (Vestbo),
kl. Almig, id. Vg. (Åsarp i Redvägs h.), ög.

Alma sej, v. r. 1 slå skott, gro, växa; om råg
o. d. Sm.

Ål (pl.-ar), m. framspirande brodd, af säd,
potäter och andra rotfrukter. Sk.,hl.,bl.,kl. Al
(pl.-ar). G. ALö, m. Hs. (Bj.). – ”Havren
skjuter långa ålar”. Hl. Visa(r), m. pl. id. Sk. (Oxie).
– N. ål, framskjutande brodd.

Åla se, v. r. 1 framspira, gro, skjuta brodd.
”Potatera åla se”. Sm. Åla sej, v. r., ålas, v. d.
id. Hl. – N. åla, v. n. spira, gro.

Åla, ålla, ål, f. ett i träde liggande, med
ogräs öfvervuxet fält, innan det plöjes upp. ”Sätt
fåren opp på ålan. Jor(d)en ligger i ål.” S. Sk.

3) frambringa, åstadkomma. ”Ala brukning”,
frambringa gödsel (af myrjord, hackadt granris o. d.).
Mp. – Fsv. ala, v. n. & a. a) föda; b) uppföda.
underhålla; fn. ala (ipf. ol, sup. alit, p.p. alinn),
föda, uppföda, nära; fe. alan, föda; moes.
alan, uppväxa, växa; n. ala, v. a. a) nära,
föda, uppföda. ”Ala till, ala upp”.; b) ofta få
afkomma; alast, växa till; om djur; lat. alere,
nära, underhålla; gr. αλδέω, adolesco, eg. göra
stor, låta vexa; gael. al, uppamma, uppföda
(ungar) ; bret. ala, hala, v. n. föda ungar; gae.
al, alimentum, ala, nutritio, altra, m., nutritor

[1] Rättelse enligt sida 857
[2] Rättelse enligt sida 857

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free